2008-07-28

E-postproblem

Jag har en del skräpadresser för e-post. Det är min lösning på problemet att e-postadresser kan missbrukas i fel händer. Jag har även några riktiga adresser för arbete och vänner. Jag har senaste tiden haft problem att skicka e-post med mina skräpadresser. Eftersom jag fick för mig att sälja en del möbler på Blocket så blev det problem när inte adresserna fungerade. Efter en hel del klurande och sökande på internet hittade jag lösningen. Det är anmärkningsvärt att inte Bredbandsbolaget som är min ISP (Internet Service Provider) informerat mig om detta. Det är trots allt de som stängt port 25 och gjort att de smtp-adresser som jag haft inlagda inte fungerar längre. Se länken ovan för att hitta den adress för utgående e-post som du behöver använda för de ISP som stängt port 25.

2008-07-23

Gustaf Skarsgårds sommar

Jag har lyssnat på Sommar i P1 hela sommaren. Lyssnar på programmet via podradio vilket har födelen (och nackdelen) att musiken är bortklippt. Det väsentliga får jag mer av och jag slipper en hel del musik som jag tidigare hört och inte uppskattar, men jag missar ffa musik som jag inte känner till och en del riktiga guldkorn.

Jag hade viljat spela upp en del av Gustaf Skarsgårds sommarprogram från 2007, men fick inte för Sveriges Radio som har upphovsrätten.

"Hej,

Kul att du uppskattar poddradion i allmänhet och Gustaf Skarsgårds Sommar i synnerhet! Det var väldigt bra :-)

Du kan tyvärr inte lägga upp ljudsnuttar från hans program på din hemsida. Det är SR som äger rättiheterna till radioprogrammen. Däremot kan du väldigt gärna länka till SR/Sommars hemsida där man kan lyssna på Gustaf Skarsgårds Sommar!

Bästa hälsningar, Bibi Rödöö
projektledare Sommar"

Synd att jag inte fick tag på Gustaf. Med hans godkännande hade jag inte känt att jag begått något moraliskt fel om jag lagt ut en ljudsnutt. Det var trots allt en dikt som han själv skrivit och framförde som jag ville dela med mig av...

2008-07-20

Psykiatrins framtid

Jag vill att psykiatrin imorgon ska vara bättre än vad den är idag. Det finns mycket som talar för att den kan bli det. Vår kunskap om hjärnan och människans tankar och känslor fördjupas och tydliggörs allt mer och i snabbare och snabbare takt. Samhället blir allt rikare i form av resurser. Problemen är att människan som verktyg blir dyrare och dyrare i förhållande till saker. Psykiatrin bygger på kontakt mellan behandlare och patient. Självklart kan läkemedel hjälpa, men vi når bara en liten bit på väg om inte läkemedel ges i kombination med mänsklig kontakt och hjälp. Detta leder till att psykiatrin på sätt och vis blir allt dyrare. Hade kvalitén i psykiatrin grundats på antalet GB i ett USB-minne skulle vi för samma kostnad från år till år kunna se en enorm ökning i kvalitet. Nu är det tvärt om. För att bibehålla samma nivå av mänsklig kontakt i psykiatrin krävs det en ökning av resurstilldelningen. En ökning som det pratas om bland politiker, men som jag har svårt att skönja från min betraktningsvinkel på en psykiatrisk mottagning...

2008-07-16

Grodmord...

...eller snarare paddråp. Jag klippte gräsmattan när det tog emot. Paddan hade delats i två delar. En handdragen cylindergräsklippare. Min kraft. Allt som krävdes för att avsluta ett paddliv. Det kändes förvånansvärt jobbigt. En obehaglig känsla av att ha dödat. Mitt annars så starka naturvetenskapliga intresse helt bortblåst. Förde paddan till en avskiljd del av trädgården där ingen människa ska behöva se. Brydde mig inte ens om att studera vad som skett eller paddans anatomi...

2008-07-14

Archos 605 WiFi

Min ursäkt är att min dotter kan behöva något att titta på när vi reser. Jag är mycket nöjd än så länge. Bra bild. Bra ljud. Enkel att använda. Smidig att ha med. Tvånget att köpa plug-in program för att öppna funktioner som redan finns i spelaren gör att jag känner mig lite lurad, men jag visste om det när jag köpte den... För min dotters skull skulle jag vilja att den hade något bättre inbyggda högtalare.

2008-07-09

Förstå symptom

Vi har alla våra anledningar till att söka hjälp av läkare. Jag tror att en gemensam faktor alltid är oro. Oro orsakat av något symptom Personlig oro eller anhörigs oro. Som läkare har jag blivit utbildad att skilja på vad som är farligt och vad som är ofarligt. Jag har tränats i att agera när det är potentiellt farligt, avvakta om det skulle kunna bli potentiellt farligt och ge lugnade besked om det inte är eller kan bli potentiellt farligt. Det sistnämnda ställer till problem, ibland. Jag kan beskriva det sjuka och förklara mycket om hur människokroppen fungerar, men jag kan inte förklara alla förnimmelser och upplevelser som en människa kan uppleva. Det händer därför att jag träffar människor som oroar sig för något som jag inte kan förklara, men som jag vet inte är farligt. Ni hör skälva... det är svårt att övertyga om att oron är onödig. Kanske är det bättre att prata om det i termer av risk. Risken att det är något farligt är minimal. Oro är ett sämre hälsotillstånd en frånvaro av oro. Valet blir mellan garanterat sämre hälsotillstånd med upprepade konsultationer av människor som ska utesluta sjukdom och ett bättre hälsotillstånd med risken att det som doktorn konstaterat vara ofarligt utvecklar sig till något farligt som skulle kunnat upptäckas lite tidigare. Var och en får bestämma själv.

Ibland tror jag att missnöje med sjukvården ligger i denna skillnad. Läkaren och vården ser det som sin uppgift att behandla sjukdom och konstaterar snabbt att patienten inte har någon sjukdom. Patienten upplever symptom och får ingen förklaring på symptomen Detta gör att patienten inte känner sig förstådd och fokuserar ännu mer på sina symptom istället för andra mer livsbejakande saker.

2008-07-06

Som representant för sitt land

Igår gifte sig en av mina vänner med en italiensk pojke. Jag gillar Italien. Efter Sverige och USA så är Italien det land som jag tillbringat mest tid. Jag upplever att italienare i stort är varma, glada, intresserade och respektfulla. Det är ett land som jag har förundrats över. På många sätt verkar ingenting fungera som planerat, men ändå så har det enorma rikedomar och framgångar inom en lång rad av områden.

Under bröllopet igår blev mina positiva bild av Italienare nedsmutsad. Det var nog fler italienare än svenskar på plats. De var högljudda och glada, allt enligt förväntningarna. Tyvärr var de även respektlösa. En god vän till min kompis läste en dikt för bruden. Det var ett känslosamt och starkt ögonblick. Några av italienarna snackade på. När dikten sedan skulle läsas upp på italienska blev situationen helt ohållbar. Den italienska tjej som skulle läsa hade inte en chans att göra sig hörd. När sedan en italiensk man skulle hålla sitt tal så var det helt tyst i församlingen...

Hela situationen blev väldigt provocerande för mig. Jag har idag vaknat med en negativ känsla kring det som hände. Det var egentligen inte så allvarligt, men jag har haft svårt att släppa det. Mitt sug efter att tillrättavisa de italienare som inte skötte sig (vilket var ett fåtal) är starkt. Jag inser att det inte är någon poäng att göra detta. jag pratade lite med mina bordsgrannar om detta. Runt mitt bord satt svenska tjejer som bott i Frankrike en längre tid, franska män och svenska män. Vi konstaterade att italienarna i princip aldrig blir män utan stannar på något sorts pojkstadie hela livet. Detta till skillnad från de franska männen som verkligen är manliga. Kan det här ligga bakom mitt behov av att tillrättavisa? En man tillrättavisar man inte, man resonerar med honom och förväntar sig att han är tydlig i sin ståndpunkt och ödmjuk i sitt sätt att bemöta världen. En pojke tillrättavisas eftersom man inte förväntar sig att han ska förstå ett resonemang med utgångspunkt från hur andra människor kan tänkas uppfatta hans beteende.

Min pappa hade ett allvarligt samtal med mig innan jag åkte på min första utlandsresa utan föräldranärvaro. Han sa att jag som svensk alltid kommer att representera mig själv, men också Sverige när jag är utomlands. Jag är inte bara en gäst utan även en ambassadör och mitt handlande kommer att påverka värdfolkets bild av svenskar hur udda jag än är i förhållande till mina landsmän. Jag undrar hur medvetna italienarna om detta...