PodRadio och Teknostress

Teknik är underbart! Jag tycker att det är så skönt att kunna lyssna på podradio, spela in och se TV-serier och filmer när jag har tid. Att inte bli styrd av programtablåer, men trots det inte missa något. Att fylla förflyttningar och stunder av plockande med innehåll från något av alla de bra P1-program som går att ladda ner.
Samtidigt blir jag stressad av att väga allt jag kan göra mot allt annat jag skulle kunna göra. Att inte bara ha alternativen som är tillgängliga när jag har tid och lust, utan förbereda inspelningar och nedladdningar så att jag när jag får tid kan se och lyssna på det som jag verkligen vill ta del av… eller kanske ville ta del av. Det är väldigt mycket som verkar intressant och det tar ganska mycket tid att lyssna på alla de P1-program som är bra, titta på alla filmer som ska vara bra och alla TV-serier som ger avslappnande rolig underhållning. Jag spelar in och laddar ner mer per dag än jag förbrukar.
Den här obalansen gör att jag ibland känner mig stressad. Det finns en sak som stressar mig mer. Jag kan trots allt radera eller sortera bort datafiler och ladda ner dem igen om jag skulle vilja. Något som är svårt att återskapa när det slängts är tidningar. Jag får stora mängder tidningar. Det verkar som att vartenda företag och varenda organisation tror att de behöver skicka ut en tidning. Dessutom är det arbetsrelaterade tidningar som Läkartidningen, information från Läkemedelsverket och diverse Alumni-magasin. Mycket verkar intressant och ännu mer verkat viktigt, men jag har sällan tid att läsa just då, när intresset väcks. Böcker ansamlas på liknande sätt.
Stressen som alla dessa högar med tidningar ger är betydligt värre än den teknostress som jag känner. Gutenberg har helt enkelt gjort mitt liv betydligt stressigare än vad Bill Gates och Steve Jobs kommer i närheten av. Egentligen har Bill, Steve och deras gelikar säkerligen minskat min stress. Många av de artiklar som innehåller något att spara kan jag hitta via Internet. De allra flesta tidningar går även att läsa via Internet och jag har inget emot att läsa på datorskärmen eller i handdatorn, men att lyssna är bäst.
Att lyssna på P1 samtidigt som jag plockar med disken, tvätten eller alla de tidningar som måste till pappersåtervinningen är oslagbart. För att minska min teknostress måste vi gå tillbaka till en tid före boktryckarkonsten och då fanns det säkert annat att stressa upp sig över, tandvärk t.ex.

Hundhänsyn

Igår joggade jag i elljusspåret. Det var skymning och hann bli mörkt innan jag hunnit första varvet. Mitt ute i skogen mötte jag två pittbullterrier. Deras mattar kom strax bakom, men hundarna var inte kopplade. Jag stannade eftersom jag blev rädd för att hundarna skulle uppfatta mig som något kul att jaga. ”Det är inte direkt den typ av hund som man vill möta okopplad så här dags”, sa jag. Den ena kvinnan hävdade att den här sorten inte är så farlig och den andra undrade om jag hade fördomar… Nu hade vi promenerat förbi varandra och jag medgav att jag har fördomar (även om det kanske mer handlar om stereotypier) och att det gör att jag blir rädd och att hundarna känner av detta. Jag avslutade det långa varvet och började på det korta varvet, som planerat. Jag funderade på vad som skulle hända om jag träffade hundarna igen. Om de var kopplade skulle det inte vara något problem, men om de fortfarande var lösa. Jag bestämde mig för att jag i så fall skulle fortsätta springa trots min rädsla. Egentligen skulle jag vilja skälla ut ägarna, men efter lite resonerande med mig själv kom jag fram till att det skulle vara mer effektivt att bara säga med så neutral röst som möjligt att jag var besviken över att de inte kunde visa hänsyn när de så tydligt fått reda på hur jag reagerat. Det är trots allt inte svårt att tänka sig att det finns fler som blir rädda. Jag mötte dem inte igen och det var nog lika bra. Den enda fördelen som jag kan se med det som hände var att jag efter mötet med hundarna fick bättre fart, kanske tack var adrenalinpåslaget i samband med att jag blev rädd.

Tillbaka på jobbet sedan en vecka

Det känns skönt att vara tillbaka på arbetet efter pappaledigheten. Jag bävade lite inför de tidiga morgnarna, men det har gått förvånansvärt bra. Våren kommer att bli spännande och innehållsrik. Terapiutbildning en dag i veckan, en lång rad komplicerade patienter som jag övertar från min handledare eftersom hon ska ansvara för den nya stormottagningen vi kommer att bli del av, forskning tillsammans med Kardiologen och Epidemiologen (förhoppningsvis) och en viss press att inte arbeta över med tanke på Familjen. Sannolikt kommer jag att gå tidigt en dag i veckan för att hämta på dagis. Det troliga är att det blir måndagar, men det kommer säkert att variera.