Avslöjande hemligheter

En del saker är så undermedvetna att de inte existerar, eller... vad tror du om det här sambandet?

Avancerat skämt eller bristande kompetens?

Jag såg en reklam idag. "En uniform utställning på Spårvägsmuseet", stod det. Först reagerade jag på det uppenbara felet. Utställningen är om uniformer och särskrivningen ger texten en helt annan innebörd. Sedan började jag fundera om det rör sig om ett väldigt avancerat skämt. Jag vet inte. Det är en väldig skillnad på en brunhårig sjuksköterska och en brun hårig sjuk sköterska.

Amerikansk vinkling

Kina tog flest guldmedaljer. USA tog flest medaljer. När man summerar vem som är bäst räknar Internationella Olympiska Kommittén i första hand antalet guld. Inte New York Times. I NYT visar det sig att det land med flest antal medaljer står överst på listan för OS 2008. Det betyder att på IOK:s lista står Kina överst medan på NYT lista står USA överst. Jag som trodde att USA var fokuserat på vinnare...

OS i Peking

I år hade jag tänkt att det inte skulle bli så mycket sporttittande under OS. Att titta på sport tar väldigt mycket tid och ger egentligen inte särskilt mycket, tänkte jag. Det är så mycket som jag egentligen prioriterar högre än sport, men...

Jag tänker i princip på samma sätt idag, men jag tittade en hel del i alla fall. Det är något med att följa något som stora delar av världen ser, samtidigt. Om några år är det tre saker som jag vill komma ihåg från OS i Peking:

1. Usain Bolt, Guld på 100 m och 200 m, världsrekord på 100 m och 200 m! Det oroar mig lite att de Jamaicanska löparna var så framgångsrika i övrigt också. Jag fick dopingvibbar, men lugnades av andras kunskap... Att Bolt dessutom var med och tog guld och slog nytt världsrekord på 4 x 100 m försämrar inte hans prestation.


2. Michael Phelps, 8 simguld, till synes tack vare simteknik.


3. Ara Abrahamian, Nej tack brons! Jag tyckte att Ara gjorde rätt. Partiska domare i semifinalen. IOK kränkt av Aras protest. Hela världen fick upp ögonen för vad som skett, men Ara blir syndabock och IOK hävdar att det är pga fair-play principen. Den enda som lämnade spektaklet med äran och integriteten i behåll var Ara, i mina ögon. Han fick dessutom något att hända...

Konflikt med en vän

Till en början läste jag hans tankar... Jag utgick helt enkelt från att jag visste hur han tänkte och vad som låg bakom hans beteende. Under en period har jag velat prata med honom om det, men först idag blev jag nog mogen att göra det. Först idag slog det mig att jag självklart måste inleda samtalet med att be honom berätta vad han har tänkt och känt. Mina tolkningar är inget annat än just tolkningar. Vilka tankar och känslor har han haft? Vad har fått honom att undvika mig och reagera märkligt på, i mina ögon, oförargliga saker som jag har gjort. Jag har märkt att han varit irriterad, men hittills har jag bara reagerat med att vilja tillrättavisa honom eftersom han inte har någon anledning att vara irriterad. Nu är jag nog mogen att prata med honom...

Väntelista

Hur vill jag att framtiden ska se ut? Är det upp till mig? Till stor del är det väl det. Jag delar mitt liv med andra och kan inte förvänta mig att de gör som jag vill eller uppfyller mina förväntningar. Jag har sedan länge försökt att inte förvänta mig saker. Andra gör det de gör. Ett mål som jag har är att skriva upp så lite som möjligt på min 'väntelista'. Tidigare kallade jag listan för min 'att göra lista'. Det låter i och för sig bättre, men det är egentligen en väntelista. Det jag gör med en gång behöver jag inte skriva upp, bara det jag ska vänta med att göra. Vidare tänker jag fortsätta att försöka dela upp arbete och privatliv. Inte ta med mig arbete hem eller utföra privata ärenden på arbetstid. Det förra betydligt mer störande än det senare...

Blog rekommendation

Jag har fastnat lite för bloggen Clinical Psychology and Psychiatry. Den tar upp en del om hur läkemedelsindustrin agerar. Jag vet inte om allt som står är sant, men det kan i alla fall leda till viss eftertanke. Exempel på intressanta länkar i bloggen är:

Key Opinion Leader Provides False Information in Psychiatry CME

Key Opinion Leaders and Information Laundering: The Case of Paxil

Provocerande sommar

Jag har just lyssnat på Sommar i P1 med Raymond Ahlgren (via podradio). Han provocerade mig. Jag gillade verkligen hans sommarprat 2001. I år beskrev han sig själv som en frälst individ. Han beskrev sig själv före frälsningen som en "stekare". Nu har han mognat och insett att han inte kan se sig själv som ett offer. Det som provocerade mig var inte hans själsliga mognad och hans känsla av att ha funnit svaret på hur han ska bli lycklig utan hans sätt att generalisera detta till alla. Han verkade vilja frälsa oss lyssnare. Han är inte fel ute. Vi mår knappast bra av att känna oss som offer, men är det svaret för allas lycka? Det blir lite som en 5-åring som berättar om hur han tänkte när han var 4 år, men nu vet han bättre för nu är han 5 år och stor (mogen). Om 7 år kanske vi får lyssna på RA igen och då kanske han insett att vi alla har olika vägar till målet och att vi ffa inte har samma mål. Precis som RA borde jag inse detta och inte känna mig provocerad när någon vill hjälpa andra på det bästa sätt som han kan.

Intentionen överträffar praktiken

Nu är semestern snart slut. Som vanligt var det mycket som jag planerat att göra som inte blev av. Det verkar som att det alltid blir så. Det är svårt att inte tänka att man ska ta tag i saker när man har tid, dvs på semestern. Jag är nöjd med att jag trots allt hunnit med en del underhåll på och runt huset, rensat i källaren och sålt några stora möbler på blocket. Jag har inte träffat och umgåtts med vänner i den utsträckning som jag hade tänkt. Det viktigaste är trots allt att jag har tagit det lugnt och låtit saker ta den tid de tar. Jag är nog redo att börja arbeta igen.