För att minska mina inre konflikter måste jag bejaka det jag vill och önskar

Mina floskler om livet, del 5:

Det här sammanfaller med del 4 av Mina floskler om livet. Jag mår inte bra av att bara följa med och låta andra bestämma över mitt liv. Jag har inga problem att låta andra bestämma en hel del när vi gör saker tillsammans, men för att jag ska må bra måste jag ha möjlighet att själv bestämma när jag vill följa och när jag vill göra något på mitt sätt. Problemet blir mer uppenbart när det gäller moraliska frågor. Jag mår väldigt dåligt om jag undviker konflikt med någon annan genom att bryta mot mina egna moraliska värderingar.

Det enda sättet att leva utan konflikt med andra är att ständigt vara i konflikt med sig själv

Mina floskler om livet, del 4:

Konflikter uppstår när två personer vill olika saker, tex när jag vill äta middag vid 18:00 tillsammans med min fru och hon vill äta middag vid 20:00. Det enklaste sättet att undvika konflikt i detta läge är att jag avstår från det jag vill och låter min hustru bestämma. Vill jag inte hamna i konflikter så låter jag helt enkelt min omgivning bestämma hela tiden. Jag anpassar mig.

Det som händer då är att jag befinner mig i en mer eller mindre ständig konflikt med mig själv. Jag gör inte det jag själv vill och ger inget utrymme till mina egna behov. Risken ökar för att jag kommer att må mycket dåligt efter ett tag.

Lyssna och fråga

Mina floskler om livet, del 3:

Om jag lyssnar och frågar kan onödiga konflikter undvikas. Många av de konflikter som uppstår handlar om missförstånd. Missförstånd uppstår lättare när man är trött och inte orkar ta in eller lyssna på sin omgivning. Om jag lyssnar och försöker förstå så kan många onödiga konflikter undvikas. Genom att fråga när jag inte förstår ökar jag möjligheten att förstå. Det svåraste med detta är att mina förutfattade meningar och mina känslor gör att jag många gånger tror att jag förstår när jag inte förstått. Då blir det lätt konflikt...

Det heter när jag dör, inte om jag dör

Mina floskler om livet, del 2:

När jag var tonåring hade jag en känsla av odödlighet. Rent rationellt, förnuftsmässigt och intellektuellt* visste jag att jag någon gång kommer att dö, men känslan var inte ikapp. Jag trodde inte att jag skulle dö om jag inte utsatte mig för något uppenbart livshotande. När jag tänkte på döden tänkte jag "om jag dör". Jag har inte varit med om någon för mig uppenbart livshotande situation. Trots min brist på närhet till min egen död känner jag att jag är dödlig. Jag värdesätter mitt liv och försöker balansera min vardag på ett sätt som gör att jag lever och bejakar livet just nu. Det här är inte lätt och jag hamnar ofta i situationer i vilka jag "tillfälligt" prioriterar bort saker som är viktiga för mig.

*Kan någon förklara skillnaden så är jag tacksam. Jag tyckte mest att det var roligt med lite upprepning utifrån att övertyga med tre argument...

Jag tror på ett liv före döden

Mina floskler om livet, del 1:

Det är många som funderar på och resonerar kring vad som kommer att hända efter det att vi dör. Vi vet trots allt inget om detta, men alla har rätt att fundera och tro. För mig verkar det dock mer värdefullt att istället fokusera på det liv vi har fram till dess att vi dör. Av samma anledning är jag relativt ointresserad av hur en människa haft det i dödsögonblicket. Det är mer intressant att veta hur de mått under hela sina liv.

Floskler om livet

Efter att ha lyssnat på Sommar i P1 kom jag fram till att jag vill skriva ner några saker som jag tror på. Det har att göra med att jag hört något för många floskler i några av de senaste programmen. Min inspiration kommer ffa från Elizabeth Gummesson och Katerina Janouch.

Elizabeth Gummesson har jag skrivit om tidigare, men då visste jag inte vad hon hette. Mitt inlägg handlade om självhjälpsböcker. Både Elizabeth och Katerina berättar om sina liv, men på något sätt får de mig att tro att de berättar om hur de vill att deras liv ska vara, inte hur deras liv är.

Försäljning

Vi har planer på att byta fönster. För någon dag sedan var jag på ett byggvaruhus och hörde mig för om deras fönster. Jag blev rekommenderad att prata med en säljare som var duktig på fönster. Säljarens första fråga var: "Vill du ha bra eller dåliga fönster?"... Jag blev tyst. Det gick en hel del tankar genom mitt huvud, men jag ville inte vara oförskämd. Jag tittade på försäljaren och sa efter en stund: "Jaa... Det var en märklig fråga. Hur definierar du bra?". Jag fick inget svar på min fråga. Vi pratade oss fram till vad jag ville ha. Säljaren rekommenderade allt möjligt på vägen som jag tydligt förklarat att jag inte ville ha. Informationen kantades av en massa floskler i stil med att "ett bättre fönster är bättre" och "allt man investerar i huset får man tillbaka flera gånger om när man säljer". Jag fick e-postadress så jag kan skicka offertförfrågan med de mått som fönstren har. Innan jag gick hann säljaren säga åt mig att "gå hem och höra med regeringen".

Hur gammal tror ni försäljaren var? Vilket kön?

Det är inte ofta jag stöter på dem längre. De är bra på att snacka. Tyvärr så är det en väldig massa babbel som inte ger mycket information, gärna förvrängs informationen och får en att känna sig lite korkad om man inte gör som de säger eller håller med dem. Svaren på frågorna man ställer blir sällan raka. Jag ville tex veta vilken prisskillnad det skulle bli mellan två olika fönster. Till svar fick jag hur mycket rabatt säljaren kunde ge. När jag frågat igen fick jag reda på att de fönster som jag var intresserad av, som först påstods vara mycket dyrare, visade sig vara billigare i det utförande som jag ville ha. De var betydligt dyrare i det utförande försäljaren tyckte att jag borde ha.

Jag antar att det finns någon sorts fördel med att sälja genom att fokusera på relation istället för information. Jag vet inte om vinsten ffa ligger i att man säljer mer, om det gör att man känner sig mer kompetent eller om det bara får en att tycka bättre om sitt jobb. Eftersom jag har semester och inte utsätts speciellt mycket komplicerad kommunikation blev jag lite stimulerad och försökte vända konversationen till min fördel. Jag tror att jag lyckades hyggligt bra. När jag kom hem kände jag att jag hade bra koll på vad som krävdes av mig för att få en offert på de fönster som JAG vill ha. Mitt förtroende för försäljaren är inte speciellt gott.

Det märkliga i detta är att jag använder en del liknande teknik när jag erbjuder mina patienter olika former av behandling. Jag försöker informera så gott det går om för och nackdelar med olika sorters behandling, men det har endast ett begränsat värde. I slutändan bygger en stor del av min framgång i att förbättra situationen för patienten på den relation som jag har med patienten. Känner sig patienten trygg med mig, litar på min goda intention och mitt omdöme så har jag större möjligheter att hjälpa patienten. Det ökar chansen att jag kan påverka patienten att göra bra livsval och därmed optimera chansen att kunna må bättre. Egentligen är det inte så konstigt. Det är oerhört svårt att förutsäga resultatet av olika behandlingar. Det bygger mycket på en bedömning. När det gäller fönster är resultatet mer konkret och förutsägbart. Det borde kunna vara ett rent informationssamtal...