Inlägg
- Vem som helst som är ovillig att fördöma sådant blodsförtal kan bli
betraktad som icke önskvärd i Israel, säger Steinitz enligt tidningen Haaretz. Han tillade också att svenska regeringen inte kan ställa sig vid sidan om och att krisen kommer att bestå till dess Stockholm ändrar sig.
- Israel kan inte bortse från en sådan manifestation av antisemitism.
Resonemanget känns igen. De som inte fördömer de som misstänkliggör oss eller ifrågasätter oss är våra fiender. Eller med andra ord, håller du inte med mig är du antisemit.
DN skriver vidare ett uttalande av chefen för israeliska regeringens pressbyrå
angående att det kan ta väldigt lång tid för reportrar och fotografer från
Aftonbladet att få komma in i Gaza:
- Vi kanske måste undersöka deras blodgrupper för att kontrollera om de är lämpliga som organdonatorer, säger Seaman, känd för drastiska uttalanden.
Jag inbillar mig att det är ett mycket olämpligt skämt, men han gör det inte direkt lättare för mig att se Israel som ett offer i den här frågan.
Vad är det som jag har svårt att förstå. Jag har svårt att förstå den hårda retoriken från Israel. Utifrån mitt perspektiv skulle Israelerna framstå som kloka och pålitliga om de istället sa något i stil med:
Det som står i Aftonbladet grundar sig på stor saknad och sorg hos palestinier som förlorat nära och kära. Det är inte grundat i verkligheten. Anklagelser av den här arten bör inte läggas fram utan någon form av bevis.
Hade de svarat det hade jag säkert aldrig hört talas om artikeln. Nu angriper de Sverige som nation, hotar att försvåra för svenska journalister att komma in i Israel och Palestina, hotar att inte låta utrikesminister Carl Bildt komma på sitt planerade besök senare i höst och uppmanar till bojkott av svenska varor. Varför? Utifrån det jag kan fantisera ihop finns det några tänkbara orsaker:
- Israeliska toppolitiker är drabbade av den judiska känslan av att vara offer. Istället för att inse och konstatera när de är starkare tror de sig alltid slå ur underläge. Alla tendenser till angrepp måste därmed slås tillbaka med full kraft för att man inte ska bli inträngd i ett hörn.
- De Israeliska politikerna behöver en lagom svag fiende att ena nationen mot så att de kan få ett starkare stöd från sitt folk.
- Den svenska journalisten är något på spåren och det skapar en oro för att svenska journalister kommer att fortsätta gräva i ämnet och kanske hitta bevis. Man behöver därför något att skylla på för att hindra svenska journalister att komma in i Israel och Gaza.
Jag vet som ni förstår inte varför Israeliska toppolitiker agerar som de gör, men jag vet att mitt förtroende för dem och deras respekt för mänskliga rättigheter inte förbättrats i och med veckans utspel. Det som är tråkigast i det hela är att ordet antisemit ska höras i debatten. Ordet flyttar fokus från den som utför handlingen till en hel religiös grupp. Det gör att man får en känsla av att det är Judendomen som står bakom Israels sätt att agera. Som tur är har även Lena Posner-Körösi, ordförande i Judiska centralrådet, uttalat sig i DN. Hon är kritisk till Aftonbladet men avvisar också Israels krav om en ursäkt från svenska regeringen.
- Vi har press- och yttrandefrihet. Det är löjligt att lägga det på den nivån, säger Posner-Körösi till TT.
Det känns bra att så tydligt få bekräftelse på att det inte handlar om Judendomen utan om Israels folkvalda politiker. Nu hoppas jag bara att Israelerna i framtiden kan välja politiker som kan skilja på vad en nation tycker och vad enskilda journalister och redaktörer skriver. Detta utan att det ska krävas fördömanden från officiellt håll.
PS. Även Dagen har skrivit om det inträffade, men de fokuserar mest på att deras reportrar kanske inte kommer att komma in i Israel lika enkelt i framtiden... DS.
