Slow Medicine

Det är dags att börja propagera för Slow Medicine... En sjukvård där mötet får ta tid. Om ni vill förstå bättre vad jag menar så läs debattinlägget i Läkartidningen.

Konstnärer helt utan gränser

Det börjar bli dags att granska konstfack. Jag har tidigare sett konstfack som en bra institution, en skola med bra utbildning och eftertraktade kurser. Nu vet jag inte vad jag ska tro. Efter Anna Odells gränslöshet som jag skrivit om tidigare så dyker nästa konstnär upp, NUG.

NUG har enligt DN sprejat ner en tunnelbanevagn med färg och krossat en ruta. Det här är väl inte särskilt häpnadsväckande. Det finns många rötägg som förstör för oss alla i tunnelbanan, men att göra det som examensarbete för konstfack! Vad har studenten lärt sig under sina år på konstfack? Hur visas det upp i examensarbetet? Jag vet inte. Det finns kanske en förklaring, men vad den är vet jag inte. Kanske handlar det om att öppna slutna rum, att granska kollektivtrafiken eller att rekonstruera en psykisk sjukdom...

Bekräftelsens sköna känsla

Ibland händer det saker som sätter ett kärleksförhållande på prov. Det behöver inte röra sig om otrohet i vardaglig mening. Att knulla med någon leder knappast till ett problem i ett förhållande så länge den som gjort det inte avslöjar vad som hänt och bär bördan själv. Problemet uppstår när man träffar en person som bekräftar något som inte bekräftas i förhållandet. Det kan handla om att man får möjlighet att prata om och bli bekräftad för saker som man kanske aldrig pratat med sin partner om eftersom det sannolikt skulle skada förhållandet. Det kan handla om saker som man försökt prata med sin partner om men som man inte fått någon bekräftelse för. Det blir lätt att tro att den som bekräftar en på ett plan där man saknar bekräftelse även kommer att kunna bekräfta en på de plan som man redan är bekräftad av sin partner.

Jag tror att detta kan vara ett av problemen som ligger bakom att patienter lätt blir förtjusta i sina terapeuter.

Den andra aspekten är att terapueten är helt fokuserad på sin patient. Vem tycker inte om någon som i princip lyssnar och tar in det man har att säga samtidigt som man får bekräftelse. Av någon anledning så verkar det vara lättare för manliga än kvinnliga terapeuter att gå över gränsen och inleda förhållanden med sina patienter. Missförstå mig inte, det är vad jag förstår ovanligt och ses som mycket allvarligt

Kanske har det att göra med att kvinnor är bättre på att kontrollera sina lustar. Kanske har det att göra med att kvinnor inte är lika förtjusta i män som visar svaghet. Kanske har det att göra med att kvinnor har lättare att skilja på andlig och fysisk intimitet. Kanske har det att göra med att män inte lika lätt kan se vilka konsekvenser det medför för patienten. Jag vet inte. Det är nog farligt att generalisera för mycket. Trots allt och som tur är så är nästan alla manliga terapeuter kvinnliga i detta avseende...

PS. Vet ni att bloggers stavningskontroll varken klarar terapeut (inkl böjningar) eller knulla... DS.

En galen instutition?

Nu har ledningen för institutionen för konst på konstfack uttalat sig om Anna Odell, i DN. De vill inte "tvinga" sin student att berätta sin sida av saken... De uttrycker sig på ett sådant sätt att man kan tro att AO har något att tillföra som skulle ge ett helt nytt ljus i debatten.

"Återigen: mediadrevet har byggt på en ensidig och missvisande beskrivning av händelseförloppet, samtidigt som Odells syften misstänkliggjorts."

Jag har som jag tidigare skrivit läst den projektbeskrivning som AO lämnade på S:t Göran. Där framkommer möjligen något enstaka stearinljus, men inget som kan motverka det strålkastarljus som belyst händelsen hittills.

Det är förstås en bekväm utväg att hävda ett mystiskt försvar som ännu inte får yppas, men det är inget försvar. Det är en brist på försvar. Det är möjligen en konst, men frågan är om det inte är en bedragares konst.

Jag förundras över att man hävdar att det AO gjort är ett sätt att diskutera psykiatrins gränsdragningar. Hon befinner sig i sin handling långt ifrån gränsen. Att psykiatrin tvångsvårdar någon som är psykotisk, som till synes försökt ta sitt liv och som inte klarar av att kommunicera är knappast det som är kontroversiellt i denna händelse.

Världen förändras

Få professor kan leva upp till det engagemang och entusiasm som Hans Rosling. Jag gick hans kurs i Global Hälsa på KI på 90-talet. Det var en ögonöppnare. Programmet som Hans använder i videon har han och hans son utvecklat. Det heter Gapminder och köptes av Google. Inspelningen är några år gammal, men mycket sevärd.