2011-08-13

Diagnosdebatt

En vän var upprörd efter att ha läst en krönika av Sanna Lundell i Aftonbladet. Krönikan handlar om ADHD. Jag förstår att den upprör föräldrar till barn med ADHD. Det måste kännas som att bli ifrågasatt som förälder.

Om vi utgår från att ADHD inte finns, vad är det då som leder till att barnen som har och får diagnosen beter sig som de gör. Vi kan tänka oss flera möjliga orsaker, men om jag förenklar så handlar det om att det antingen är någon sorts brist hos barnet eller så är det en brist i omgivningen. Omgivningen står föräldrarna för. Ju yngre barn desto mer omgivning skapas av föräldrarna. Den omgivning som föräldrar inte står för är relativt lika för alla barn. Om sju av tio barn klarar sig bra i skolan kan det väl inte vara skolan det är fel på... eller? Då borde det vara fel på barnet eller på den omgivning som föräldrarna skapar. Om vi säger att ADHD inte finns så är det föräldrarna som står kvar med skulden. Skulden för barnets brist på koncentration, hyperaktivitet och impulsivitet.

Det märkliga är att just ADHD behandlas väldigt effektivt med centralstimulantia (amfetaminliknande substanser). Föräldrar till barn med ADHD kan vittna om detta. Vetenskapliga studier visar tydligt på detta. Varför hävdar då Sanna Lundell att diagnosen är omstridd? Möjligen så syftar hon på att det finns människor som ifrågasätter att ADHD finns, men är det människor som vi borde lyssna på? Jag skulle inte hävda att evolutionen är omstridd trots att det uppenbarligen finns kreationister (ffa i USA förstår jag) som hävdar att det är gud som har skapat allt.

Jag tror att det som händer med diagnoser är att de förändras. Efter att en tydligt definierad grupp med specifika problem har identifierats och en behandling som hjälper har "upptäckts" och visat sig fungera så börjar läkare och patienter gemensamt att vidga gränserna för behandlingen. Vad jag menar är att det verkligen finns barn med ADHD som blir uppenbart bättre av behandling. Men det finns också barn som inte har ADHD, men som har andra problem som föräldrar, lärare, psykologer och läkare inte vet hur de ska hantera. Har man då sett att ADHD behandlingen fungerar på ADHD så är man säkert benägen att prova denna behandling även på barn som inte har ADHD. Det betyder inte att ADHD inte existerar. Det betyder bara att ADHD inte existerar i alla barn med problem. Det är detta som gör att debatten kring diagnoser ofta blir fel. Det finns människor med tydlig diagnos och tydlig vinst av behandling, men det finns också människor som inte har en tydlig diagnos eller tydlig vinst av behandling.

De som blir förbannade över att Sanna Lundell ifrågasätter ADHD har rätt. Sanna Lundell borde inte ifrågasätta ADHD. Hon borde ifrågasätta om alla som behandlas för ADHD verkligen har det eller om det är andra problem som göms under diagnos och behandling. Men samtidigt, Sanna Lundell får väl ifrågasätta vad hon vill. Jag undrar om hon kommer att ifrågasätta evolutionen i sin nästa krönika...

PS. Den kanske viktigaste behandlingen av ADHD handlar om att skapa en miljö runt barnet som optimerar barnets möjligheter att klara av sin vardag. Tänk om vi kunde ordna denna miljö till alla barn. Tillgång till en miljö som är optimerad för koncentration, lugn och eftertanke... DS.