Lyssna och fråga

Mina floskler om livet, del 3:

Om jag lyssnar och frågar kan onödiga konflikter undvikas. Många av de konflikter som uppstår handlar om missförstånd. Missförstånd uppstår lättare när man är trött och inte orkar ta in eller lyssna på sin omgivning. Om jag lyssnar och försöker förstå så kan många onödiga konflikter undvikas. Genom att fråga när jag inte förstår ökar jag möjligheten att förstå. Det svåraste med detta är att mina förutfattade meningar och mina känslor gör att jag många gånger tror att jag förstår när jag inte förstått. Då blir det lätt konflikt...

Samtal och sex

För mig är sex lika viktigt, kanske till och med viktigare än samtalet i ett kärleksförhållande. När jag uttalar detta får jag ofta kommentarer som antyder att jag är en mansgris. Varför? Det är till synes helt OK att avsluta ett förhållande för att konversationen inte fungerar längre.

Har det att göra med att sex upplevs som mer intimt? Jag har trots allt bara sex med min käresta. Om jag gör slut pga att sexet inte är tillräckligt bra så tolkas det lätt av omgivningen som att min partner inte är "bra i sängen". Gör jag slut pga att konversationen inte fungerar så kan alla som känner min partner dra sina egna slutsatser. Det kan då snarare uppfattas som att det är jag som har problem med samtalets konst. Det är med andra ord inte lika utlämnande. Detta förutsätter att våra bekanta i större utsträckning har pratat med oss än haft sex med oss (vilket jag tror är det vanliga i alla kulturer med möjliga undantag inom porrindustrin och på vissa sex-klubbar).

Jag är fast övertygad om att både sex och samtal behövs för att en relation ska fungera bra. Hur man har sex och på vilket sätt man samtalar är upp till varje par. Varför blir det svårt att prata om det?

Bekräftelsens sköna känsla

Ibland händer det saker som sätter ett kärleksförhållande på prov. Det behöver inte röra sig om otrohet i vardaglig mening. Att knulla med någon leder knappast till ett problem i ett förhållande så länge den som gjort det inte avslöjar vad som hänt och bär bördan själv. Problemet uppstår när man träffar en person som bekräftar något som inte bekräftas i förhållandet. Det kan handla om att man får möjlighet att prata om och bli bekräftad för saker som man kanske aldrig pratat med sin partner om eftersom det sannolikt skulle skada förhållandet. Det kan handla om saker som man försökt prata med sin partner om men som man inte fått någon bekräftelse för. Det blir lätt att tro att den som bekräftar en på ett plan där man saknar bekräftelse även kommer att kunna bekräfta en på de plan som man redan är bekräftad av sin partner.

Jag tror att detta kan vara ett av problemen som ligger bakom att patienter lätt blir förtjusta i sina terapeuter.

Den andra aspekten är att terapueten är helt fokuserad på sin patient. Vem tycker inte om någon som i princip lyssnar och tar in det man har att säga samtidigt som man får bekräftelse. Av någon anledning så verkar det vara lättare för manliga än kvinnliga terapeuter att gå över gränsen och inleda förhållanden med sina patienter. Missförstå mig inte, det är vad jag förstår ovanligt och ses som mycket allvarligt

Kanske har det att göra med att kvinnor är bättre på att kontrollera sina lustar. Kanske har det att göra med att kvinnor inte är lika förtjusta i män som visar svaghet. Kanske har det att göra med att kvinnor har lättare att skilja på andlig och fysisk intimitet. Kanske har det att göra med att män inte lika lätt kan se vilka konsekvenser det medför för patienten. Jag vet inte. Det är nog farligt att generalisera för mycket. Trots allt och som tur är så är nästan alla manliga terapeuter kvinnliga i detta avseende...

PS. Vet ni att bloggers stavningskontroll varken klarar terapeut (inkl böjningar) eller knulla... DS.