Dörrförsäljning

Jag har fått besök av Eon. De knackade på dörren för att erbjuda ett nytt el-avtal. Det var mycket som var fel med besöket och det som erbjöds.

Säljaren började med att presentera sig och sin kollega. Sedan började svadan:

1. Många av dina grannar har skrivit på (om det skulle råka vara sant så är det helt ointressant information, ett känsloargument).
2. detta gör att avtalet nu kan bli billigt (vadå?! Ändras priset beroende på om mina grannar är med eller inte. Det tror inte jag på, visa skriftligt).
3. Något om 100% och miljöel, men knappast att man köper 100% miljöel, snarare att Eons utbyggnad är 100% miljöel, men jag vet inte... (Sannolikt sann info, men försåtligt framförd för att skapa en bild som var bättre än sanningen, positiv känsla).
4. Det var säkert något mer oklart eller oväsentligt argument som framhölls för att få mig att tänka positivt om Eon, men jag lyckades inte lägga det på minnet.

Säljaren ville sedan se min senaste elräkning som jag av någon märklig anledning gick och hämtade. Han tittade igenom den noga och konstaterade att jag kunde byta avtal till Eon utan någon kostnad. Han berättade även att det skulle bli billigare för mig samt poängterade att jag nu köper en del el från fossila energikällor. I det här läget kunde jag faktiskt tänka mig att ändra avtal, men eftersom jag insåg att jag just blivit utsatt för en välregisserad säljrutin bad jag att få informationen skriftligt.

Säljaren tog inte fram någon skriftlig information. Han ville istället att vi skulle skriva upp mitt anläggningsnummer på vad jag tolkade som ett avtal. Jag bad om skriftlig info igen och fick reda på att han inte hade någon. I det här läget blev säljaren ganska ihärdig. Jag uppfattade det som att han valde att inte förstå vad jag bad om . Han sa att jag skulle få det skriftligt genom att jag skrev upp anläggningsnumret på ett avtal. Jag förklarade då tydligt att jag inte hade för avsikt att lämna ifrån mig mitt anläggningsnummer innan jag var beredd att skriva på ett avtal, att jag vill se avtalet innan jag skriver på och att jag inte ville försätta mig i en situation där Eon ändrade mina el-leveranser och strulade till det för mig innan jag gått med på att ändra något. Säljaren försökte då hävda att Eon inte arbetar så (Verkligen, han betedde sig trots allt som en verkligt opålitlig säljare). Jag var tyst. Först då fick jag en web-adress, www.eon.se/knack och en fråga om jag skulle vara hemma dagen efter.

Som ni kan se på web-adressen så framgår det ingenting om att det blir billigare om flera grannar tecknar avtal. Det framgår ingenting om hur stor del av energin man tecknar som är miljöel. Det aktuella priset framgår, men inte priset för det senaste året och andra jämförpriser. Elpriset är förnärvarande väldigt högt och det är trots allt intressant att veta hur det har sett ut senaste året för att få grepp om hur Eon ligger i förhållande till konkurrenterna på lång sikt.

Mitt största problem med hela upplägget var att säljaren inte gav mig den information som jag bad om trots att jag endast bad att få allt han hävdat muntligt i skriftlig form. Säljaren fick däremot en hel del info av mig om mitt nuvarande avtal. Han nästan krävde mitt anläggningsnummer. Jag kände själv att jag blev tvungen att bli otrevlig för att hävda min rätt till information och att själv välja när jag ville skriva på. Besöket gav en dålig känsla. Jag är väldigt glad att jag inte skrev på något utan fick tid att se över och tänka över vad som verkligen erbjöds.

Jag tror inte att säljaren kom tillbaka. Gjorde han det så var jag inte hemma. På sätt och vis känns det lite tråkigt. Jag hade laddat för att tydligt uttrycka min åsikt om Eons oseriösa säljmetoder.

Försäljning

Vi har planer på att byta fönster. För någon dag sedan var jag på ett byggvaruhus och hörde mig för om deras fönster. Jag blev rekommenderad att prata med en säljare som var duktig på fönster. Säljarens första fråga var: "Vill du ha bra eller dåliga fönster?"... Jag blev tyst. Det gick en hel del tankar genom mitt huvud, men jag ville inte vara oförskämd. Jag tittade på försäljaren och sa efter en stund: "Jaa... Det var en märklig fråga. Hur definierar du bra?". Jag fick inget svar på min fråga. Vi pratade oss fram till vad jag ville ha. Säljaren rekommenderade allt möjligt på vägen som jag tydligt förklarat att jag inte ville ha. Informationen kantades av en massa floskler i stil med att "ett bättre fönster är bättre" och "allt man investerar i huset får man tillbaka flera gånger om när man säljer". Jag fick e-postadress så jag kan skicka offertförfrågan med de mått som fönstren har. Innan jag gick hann säljaren säga åt mig att "gå hem och höra med regeringen".

Hur gammal tror ni försäljaren var? Vilket kön?

Det är inte ofta jag stöter på dem längre. De är bra på att snacka. Tyvärr så är det en väldig massa babbel som inte ger mycket information, gärna förvrängs informationen och får en att känna sig lite korkad om man inte gör som de säger eller håller med dem. Svaren på frågorna man ställer blir sällan raka. Jag ville tex veta vilken prisskillnad det skulle bli mellan två olika fönster. Till svar fick jag hur mycket rabatt säljaren kunde ge. När jag frågat igen fick jag reda på att de fönster som jag var intresserad av, som först påstods vara mycket dyrare, visade sig vara billigare i det utförande som jag ville ha. De var betydligt dyrare i det utförande försäljaren tyckte att jag borde ha.

Jag antar att det finns någon sorts fördel med att sälja genom att fokusera på relation istället för information. Jag vet inte om vinsten ffa ligger i att man säljer mer, om det gör att man känner sig mer kompetent eller om det bara får en att tycka bättre om sitt jobb. Eftersom jag har semester och inte utsätts speciellt mycket komplicerad kommunikation blev jag lite stimulerad och försökte vända konversationen till min fördel. Jag tror att jag lyckades hyggligt bra. När jag kom hem kände jag att jag hade bra koll på vad som krävdes av mig för att få en offert på de fönster som JAG vill ha. Mitt förtroende för försäljaren är inte speciellt gott.

Det märkliga i detta är att jag använder en del liknande teknik när jag erbjuder mina patienter olika former av behandling. Jag försöker informera så gott det går om för och nackdelar med olika sorters behandling, men det har endast ett begränsat värde. I slutändan bygger en stor del av min framgång i att förbättra situationen för patienten på den relation som jag har med patienten. Känner sig patienten trygg med mig, litar på min goda intention och mitt omdöme så har jag större möjligheter att hjälpa patienten. Det ökar chansen att jag kan påverka patienten att göra bra livsval och därmed optimera chansen att kunna må bättre. Egentligen är det inte så konstigt. Det är oerhört svårt att förutsäga resultatet av olika behandlingar. Det bygger mycket på en bedömning. När det gäller fönster är resultatet mer konkret och förutsägbart. Det borde kunna vara ett rent informationssamtal...

Bank på glid

Jag är kund hos Skandiabanken. Det har varit en bra bank i mina ögon. Internetbanken har fungerat bra och systemet med All-i-ett konto som gav bra ränta kändes tilltalande. Sedan nyår har det börjat hända saker som gör att jag börjar tappa förtroendet för Skandiabanken.

I höstas kopplade jag ett kreditkort till mitt Allt-i-ett konto. Kreditkortet är avgiftsfritt och Bankkortet kostar en liten summa varje år. Jag sparar pengar så länge som jag undviker att ta ut i bankomat. Varje månad får jag en Avi för att betala kreditkortet. Denna Avi kommer elektroniskt i banken, men jag måste själv gå in och ändra till rätt summa för att den ska dras. Det går inte att koppla till autogiro. Glömmer jag så får jag betala ränta. Det känns inte optimalt, men är väl OK. Jag glömde betala i tid vid årsskiftet. Det rörde sig om en räkning på drygt 10.000:-. Jag betalade in summan 2 dagar försent. Trots att jag betalat in pengarna och därmed gick miste om ränta på dem (från Skandiabanken) så var jag tvungen att betala ränta på kreditkortet för 1 månad. Systemet känns inte kundcentrerat.

Under de senaste 2 veckorna har 2 representanter från Skandiabanken ringt mig. Den förste ville höra vad jag tyckte om banken och erbjöd mig sedan att öppna ett sparkonto eller någon form av jubileumskonto som skulle ge extra bra ränta i 3-6 månader om jag band pengarna under 3-6 månader. Han ville även att jag skulle öppna ett konto till min snart 3-åriga dotter. När jag undrade vad hon skulle med det till sa han att det kan vara bra att ha om mor- eller farföräldrar vill ge henne pengar. Jag upplyste om att hon i och för sig tycker om pengar, men knappast på ett konto. Pengar är roliga att stoppa i spargrisen för att sedan hällas ut och stoppas in igen. Nästa argument blev att det är lika bra att ha ett konto och när min dotter är 11 år så kan hon få ett eget bankkort... Jag kände att vi kunde avvakta lite. Hans slutliga argument blev en fråga. Varför ska vi inte öppna ett bankkonto åt din dotter? Min fundering är för vems skull? Hon har inget behov. Jag vill inte. Är det för bankens skull?

Den andra representanten undrade varför jag funderar på att flytta mina pensionspengar från deras bank. Jag förklarade att jag inte tycker att avkastningen är tillräckligt bra i goda tider för att motivera den enorma minskning som skett nu när det är dåliga tider. Hon var mycket förstående och sa att jag tänkte rätt, men började ändå försöka få mig att flytta mina pengar till allehanda olika konton, däribland sparkonto och jubileumskonto (eller vad de kallar det).

Idag fick vi en påminnelseavi på en räkning. Efter lite efterforskande visade det sig att räkningen var registrerad, men inte betald eftersom det saknades täckning den dag den skulle dras. Nu finns det täckning. Vi har inte fått något meddelande från banken att det saknades täckning eller att vi måste lägga in räkningen igen för att den ska betalas. Det kostar oss 50:-. Vi har själva slarvat, men det hade inte krävts mycket av banken för att underlätta detta för oss.

Min poäng är att en bra bank fokuserar på att förenkla för sina kunder. Den ger bra ränta på det konto som kunden har och skapar inte nya konton som man måste ta ställning till och flytta pengarna till. Det blir extra påtagligt när man säger att man måste flytta pengarna från Allt-i-ett kontot till ett sparkonto. Vad står Allt-i-ett för? En bra bank lägger ner tid på att skapa system som hjälper kunden. En bra bank betalar tillbaka månadsräntan som de tagit ut för en kreditbetalning som var 2 dagar sen. En bra bank lägger ner tid på att hjälpa sina kunder. En bra bank försöker inte sälja tjänster som inte efterfrågas och den försöker ffa inte övertala till onödiga transaktioner. Skandiabanken har varit en bra bank. Något hände vid årsskiftet. Hur blir det framöver? Det kanske är dags att leta efter en bättre bank... Finns det?

Avancerat skämt eller bristande kompetens?

Jag såg en reklam idag. "En uniform utställning på Spårvägsmuseet", stod det. Först reagerade jag på det uppenbara felet. Utställningen är om uniformer och särskrivningen ger texten en helt annan innebörd. Sedan började jag fundera om det rör sig om ett väldigt avancerat skämt. Jag vet inte. Det är en väldig skillnad på en brunhårig sjuksköterska och en brun hårig sjuk sköterska.

OS i Peking

I år hade jag tänkt att det inte skulle bli så mycket sporttittande under OS. Att titta på sport tar väldigt mycket tid och ger egentligen inte särskilt mycket, tänkte jag. Det är så mycket som jag egentligen prioriterar högre än sport, men...

Jag tänker i princip på samma sätt idag, men jag tittade en hel del i alla fall. Det är något med att följa något som stora delar av världen ser, samtidigt. Om några år är det tre saker som jag vill komma ihåg från OS i Peking:

1. Usain Bolt, Guld på 100 m och 200 m, världsrekord på 100 m och 200 m! Det oroar mig lite att de Jamaicanska löparna var så framgångsrika i övrigt också. Jag fick dopingvibbar, men lugnades av andras kunskap... Att Bolt dessutom var med och tog guld och slog nytt världsrekord på 4 x 100 m försämrar inte hans prestation.


2. Michael Phelps, 8 simguld, till synes tack vare simteknik.


3. Ara Abrahamian, Nej tack brons! Jag tyckte att Ara gjorde rätt. Partiska domare i semifinalen. IOK kränkt av Aras protest. Hela världen fick upp ögonen för vad som skett, men Ara blir syndabock och IOK hävdar att det är pga fair-play principen. Den enda som lämnade spektaklet med äran och integriteten i behåll var Ara, i mina ögon. Han fick dessutom något att hända...

Konflikt med en vän

Till en början läste jag hans tankar... Jag utgick helt enkelt från att jag visste hur han tänkte och vad som låg bakom hans beteende. Under en period har jag velat prata med honom om det, men först idag blev jag nog mogen att göra det. Först idag slog det mig att jag självklart måste inleda samtalet med att be honom berätta vad han har tänkt och känt. Mina tolkningar är inget annat än just tolkningar. Vilka tankar och känslor har han haft? Vad har fått honom att undvika mig och reagera märkligt på, i mina ögon, oförargliga saker som jag har gjort. Jag har märkt att han varit irriterad, men hittills har jag bara reagerat med att vilja tillrättavisa honom eftersom han inte har någon anledning att vara irriterad. Nu är jag nog mogen att prata med honom...

Väntelista

Hur vill jag att framtiden ska se ut? Är det upp till mig? Till stor del är det väl det. Jag delar mitt liv med andra och kan inte förvänta mig att de gör som jag vill eller uppfyller mina förväntningar. Jag har sedan länge försökt att inte förvänta mig saker. Andra gör det de gör. Ett mål som jag har är att skriva upp så lite som möjligt på min 'väntelista'. Tidigare kallade jag listan för min 'att göra lista'. Det låter i och för sig bättre, men det är egentligen en väntelista. Det jag gör med en gång behöver jag inte skriva upp, bara det jag ska vänta med att göra. Vidare tänker jag fortsätta att försöka dela upp arbete och privatliv. Inte ta med mig arbete hem eller utföra privata ärenden på arbetstid. Det förra betydligt mer störande än det senare...

Intentionen överträffar praktiken

Nu är semestern snart slut. Som vanligt var det mycket som jag planerat att göra som inte blev av. Det verkar som att det alltid blir så. Det är svårt att inte tänka att man ska ta tag i saker när man har tid, dvs på semestern. Jag är nöjd med att jag trots allt hunnit med en del underhåll på och runt huset, rensat i källaren och sålt några stora möbler på blocket. Jag har inte träffat och umgåtts med vänner i den utsträckning som jag hade tänkt. Det viktigaste är trots allt att jag har tagit det lugnt och låtit saker ta den tid de tar. Jag är nog redo att börja arbeta igen.

E-postproblem

Jag har en del skräpadresser för e-post. Det är min lösning på problemet att e-postadresser kan missbrukas i fel händer. Jag har även några riktiga adresser för arbete och vänner. Jag har senaste tiden haft problem att skicka e-post med mina skräpadresser. Eftersom jag fick för mig att sälja en del möbler på Blocket så blev det problem när inte adresserna fungerade. Efter en hel del klurande och sökande på internet hittade jag lösningen. Det är anmärkningsvärt att inte Bredbandsbolaget som är min ISP (Internet Service Provider) informerat mig om detta. Det är trots allt de som stängt port 25 och gjort att de smtp-adresser som jag haft inlagda inte fungerar längre. Se länken ovan för att hitta den adress för utgående e-post som du behöver använda för de ISP som stängt port 25.

Grodmord...

...eller snarare paddråp. Jag klippte gräsmattan när det tog emot. Paddan hade delats i två delar. En handdragen cylindergräsklippare. Min kraft. Allt som krävdes för att avsluta ett paddliv. Det kändes förvånansvärt jobbigt. En obehaglig känsla av att ha dödat. Mitt annars så starka naturvetenskapliga intresse helt bortblåst. Förde paddan till en avskiljd del av trädgården där ingen människa ska behöva se. Brydde mig inte ens om att studera vad som skett eller paddans anatomi...

Som representant för sitt land

Igår gifte sig en av mina vänner med en italiensk pojke. Jag gillar Italien. Efter Sverige och USA så är Italien det land som jag tillbringat mest tid. Jag upplever att italienare i stort är varma, glada, intresserade och respektfulla. Det är ett land som jag har förundrats över. På många sätt verkar ingenting fungera som planerat, men ändå så har det enorma rikedomar och framgångar inom en lång rad av områden.

Under bröllopet igår blev mina positiva bild av Italienare nedsmutsad. Det var nog fler italienare än svenskar på plats. De var högljudda och glada, allt enligt förväntningarna. Tyvärr var de även respektlösa. En god vän till min kompis läste en dikt för bruden. Det var ett känslosamt och starkt ögonblick. Några av italienarna snackade på. När dikten sedan skulle läsas upp på italienska blev situationen helt ohållbar. Den italienska tjej som skulle läsa hade inte en chans att göra sig hörd. När sedan en italiensk man skulle hålla sitt tal så var det helt tyst i församlingen...

Hela situationen blev väldigt provocerande för mig. Jag har idag vaknat med en negativ känsla kring det som hände. Det var egentligen inte så allvarligt, men jag har haft svårt att släppa det. Mitt sug efter att tillrättavisa de italienare som inte skötte sig (vilket var ett fåtal) är starkt. Jag inser att det inte är någon poäng att göra detta. jag pratade lite med mina bordsgrannar om detta. Runt mitt bord satt svenska tjejer som bott i Frankrike en längre tid, franska män och svenska män. Vi konstaterade att italienarna i princip aldrig blir män utan stannar på något sorts pojkstadie hela livet. Detta till skillnad från de franska männen som verkligen är manliga. Kan det här ligga bakom mitt behov av att tillrättavisa? En man tillrättavisar man inte, man resonerar med honom och förväntar sig att han är tydlig i sin ståndpunkt och ödmjuk i sitt sätt att bemöta världen. En pojke tillrättavisas eftersom man inte förväntar sig att han ska förstå ett resonemang med utgångspunkt från hur andra människor kan tänkas uppfatta hans beteende.

Min pappa hade ett allvarligt samtal med mig innan jag åkte på min första utlandsresa utan föräldranärvaro. Han sa att jag som svensk alltid kommer att representera mig själv, men också Sverige när jag är utomlands. Jag är inte bara en gäst utan även en ambassadör och mitt handlande kommer att påverka värdfolkets bild av svenskar hur udda jag än är i förhållande till mina landsmän. Jag undrar hur medvetna italienarna om detta...

En känsla av tid

Jag tjänar mer nu än jag någonsin gjort. Det är inte så konstigt. I mitt yrke ökar inkomsten med ålder, kompetens och ansvar. Jag har mer ansvar nu än någonsin. Mitt uppe i detta, som borde vara en mycket positiv situation, märker jag att jag inte har råd att lägga tid på saker som jag tidigare tyckt var skönt att pyssla med. Tiden har blivit mer dyrbar. Det handlar egentligen inte om att jag arbetar mer. Det handlar om att jag inser hur mycket jag skulle kunna tjäna om jag arbetade på mitt jobb istället och låta någon annan laga punkteringen på cykeln. I höstas plockade jag äpplen som jag sedan gjorde äpplejuice av. När jag var klar räknade jag ut att jag gjort knappt 2 liter saft för motsvarande 450 kr/liter. Det kändes absurt Nu försöker jag att inte tänka på detta sätt. Jag tycker nämligen att det känns bra att sy en och annan knapp, att tvätta och stryka själv, att olja möbler och återanvända saker i en annan funktion än vad de initialt var tänkta för. Jag tycker att det känns bra att återanvända och jag mår dåligt av att handla onödiga saker.

Man skulle kunna säga att jag är ekonomisk. Jag hushåller med de resurser som jag förser mig med. Det är att vara ekonomisk på ett annat sätt än att köpa nytt istället för att reparera eftersom reparationen kostar mer än det nya.

Hundhänsyn

Igår joggade jag i elljusspåret. Det var skymning och hann bli mörkt innan jag hunnit första varvet. Mitt ute i skogen mötte jag två pittbullterrier. Deras mattar kom strax bakom, men hundarna var inte kopplade. Jag stannade eftersom jag blev rädd för att hundarna skulle uppfatta mig som något kul att jaga. ”Det är inte direkt den typ av hund som man vill möta okopplad så här dags”, sa jag. Den ena kvinnan hävdade att den här sorten inte är så farlig och den andra undrade om jag hade fördomar… Nu hade vi promenerat förbi varandra och jag medgav att jag har fördomar (även om det kanske mer handlar om stereotypier) och att det gör att jag blir rädd och att hundarna känner av detta. Jag avslutade det långa varvet och började på det korta varvet, som planerat. Jag funderade på vad som skulle hända om jag träffade hundarna igen. Om de var kopplade skulle det inte vara något problem, men om de fortfarande var lösa. Jag bestämde mig för att jag i så fall skulle fortsätta springa trots min rädsla. Egentligen skulle jag vilja skälla ut ägarna, men efter lite resonerande med mig själv kom jag fram till att det skulle vara mer effektivt att bara säga med så neutral röst som möjligt att jag var besviken över att de inte kunde visa hänsyn när de så tydligt fått reda på hur jag reagerat. Det är trots allt inte svårt att tänka sig att det finns fler som blir rädda. Jag mötte dem inte igen och det var nog lika bra. Den enda fördelen som jag kan se med det som hände var att jag efter mötet med hundarna fick bättre fart, kanske tack var adrenalinpåslaget i samband med att jag blev rädd.