Om ni inte gör som jag vill är ni antisemiter

Ibland är det svårt att förstå hur andra fungerar. Jag läser i DN att Israel går i storoffensiv mot Sverige. Anledningen visar sig vara en artikel i Aftonbladet om misstänkt organplundring publicerad 090817. Artikeln lägger fram indicier, inga bevis, för att Israeliska soldater plundrar palestinier som de skjutit (eller som på annat sätt dött i deras förvar) på organ och sedan säljer organen på svarta marknaden tex i USA. Det är inte svårt att förstå att man i Israel blir upprörd över anklagelsen, men jag har svårt att förstå att man kräver ett officiellt fördömande av artikeln från Sveriges Regering. Enligt DN:

- Vem som helst som är ovillig att fördöma sådant blodsförtal kan bli
betraktad som icke önskvärd i Israel, säger Steinitz enligt tidningen Haaretz. Han tillade också att svenska regeringen inte kan ställa sig vid sidan om och att krisen kommer att bestå till dess Stockholm ändrar sig.
- Israel kan inte bortse från en sådan manifestation av antisemitism.

Resonemanget känns igen. De som inte fördömer de som misstänkliggör oss eller ifrågasätter oss är våra fiender. Eller med andra ord, håller du inte med mig är du antisemit.
DN skriver vidare ett uttalande av chefen för israeliska regeringens pressbyrå
angående att det kan ta väldigt lång tid för reportrar och fotografer från
Aftonbladet att få komma in i Gaza:

- Vi kanske måste undersöka deras blodgrupper för att kontrollera om de är lämpliga som organdonatorer, säger Seaman, känd för drastiska uttalanden.

Jag inbillar mig att det är ett mycket olämpligt skämt, men han gör det inte direkt lättare för mig att se Israel som ett offer i den här frågan.

Vad är det som jag har svårt att förstå. Jag har svårt att förstå den hårda retoriken från Israel. Utifrån mitt perspektiv skulle Israelerna framstå som kloka och pålitliga om de istället sa något i stil med:

Det som står i Aftonbladet grundar sig på stor saknad och sorg hos palestinier som förlorat nära och kära. Det är inte grundat i verkligheten. Anklagelser av den här arten bör inte läggas fram utan någon form av bevis.

Hade de svarat det hade jag säkert aldrig hört talas om artikeln. Nu angriper de Sverige som nation, hotar att försvåra för svenska journalister att komma in i Israel och Palestina, hotar att inte låta utrikesminister Carl Bildt komma på sitt planerade besök senare i höst och uppmanar till bojkott av svenska varor. Varför? Utifrån det jag kan fantisera ihop finns det några tänkbara orsaker:

1. Israeliska toppolitiker är drabbade av den judiska känslan av att vara offer. Istället för att inse och konstatera när de är starkare tror de sig alltid slå ur underläge. Alla tendenser till angrepp måste därmed slås tillbaka med full kraft för att man inte ska bli inträngd i ett hörn.
2. De Israeliska politikerna behöver en lagom svag fiende att ena nationen mot så att de kan få ett starkare stöd från sitt folk.
3. Den svenska journalisten är något på spåren och det skapar en oro för att svenska journalister kommer att fortsätta gräva i ämnet och kanske hitta bevis. Man behöver därför något att skylla på för att hindra svenska journalister att komma in i Israel och Gaza.

Jag vet som ni förstår inte varför Israeliska toppolitiker agerar som de gör, men jag vet att mitt förtroende för dem och deras respekt för mänskliga rättigheter inte förbättrats i och med veckans utspel. Det som är tråkigast i det hela är att ordet antisemit ska höras i debatten. Ordet flyttar fokus från den som utför handlingen till en hel religiös grupp. Det gör att man får en känsla av att det är Judendomen som står bakom Israels sätt att agera. Som tur är har även Lena Posner-Körösi, ordförande i Judiska centralrådet, uttalat sig i DN. Hon är kritisk till Aftonbladet men avvisar också Israels krav om en ursäkt från svenska regeringen.

- Vi har press- och yttrandefrihet. Det är löjligt att lägga det på den nivån, säger Posner-Körösi till TT.

Det känns bra att så tydligt få bekräftelse på att det inte handlar om Judendomen utan om Israels folkvalda politiker. Nu hoppas jag bara att Israelerna i framtiden kan välja politiker som kan skilja på vad en nation tycker och vad enskilda journalister och redaktörer skriver. Detta utan att det ska krävas fördömanden från officiellt håll.

PS. Även Dagen har skrivit om det inträffade, men de fokuserar mest på att deras reportrar kanske inte kommer att komma in i Israel lika enkelt i framtiden... DS.

Är KBT mer dynamiskt?

Det mumlas mycket i de psykodynamiska terapeutleden. Man känner sig förfördelad i och med de satsningar och den fokusering som görs för KBT och den nedmontering som sker inom psykodynamisk terapi. Det är förståligt. Är man upplärd enligt en teori som känns hållbar så är det jobbigt om man inte känner sig behövd och uppskattad.

Jag är inte terapeut. Jag försöker suga åt mig all kunskap som jag kan från samtliga terapiinriktningar. En sak har slagit mig. KBT verkar betydligt mer dynamisk när det gäller metoder och utveckling än psykodynamisk terapi. Har detta att göra med samma förändring i samhället som gör att konservativa politiker vill ha stora förändringar i samhället?

Är Påven homosexuell?

På tal om Påvens inställning till homosexualitet som kom upp i en diskussion som jag haft med MK efter mitt förra bloginlägg.

Jag tycker att det är viktigt att komma ihåg att Påven representerar en tro och inte en vetenskap. Tyvärr så är det många som följer och lyssnar på honom. Som med allt lyssnande blir det selektivt. Det är lättare att ta till sig att det är en styggelse att vara homosexuell och att man inte får använda kondom än att endast ha sex i äktenskapet. Den mänskliga naturen är sådan. Vi söker och har svårt att motstå njutning (sex) samtidigt som vi är glada att få våra primitiva känslor bekräftade (böghat och ojämlikhet). Jag vill på intet sätt dra alla över en kam. Ni får själva avgöra om ni är jämlika eller hatar bögar, men jag tror inte på er om ni hävdar att ni inte följer någon sorts njutning. Njutningen av att kunna kontrollera sitt beteende trots lustar, t ex.

Något som jag ofta funderat på när det gäller katolska kyrkan är deras förbud mot att präster ingår äktenskap. Detta i kombination med att man inte får ha sex utanför äktenskapet borde göra det mycket svårt att rekrytera präster... Om inte... Kan det vara så att många av de som blir katolska präster försöker undertrycka sin sexualitet? Kan det bero på att samhället de lever i skriker åt dem att det är fel att känna lust inför någon av samma kön eller någon mindreårig eller... Jag vet inte, men det är otvivelaktigt så att man kan dölja tvivelaktiga lustar och impulser bakom en överkontrollerad fasad.

Om vi skulle leka med tanken att Påven är homosexuell så kan han kanske välja att inte agera på sina impulser, men han kan ändå vara rädd för att någon ska komma på honom. Då skulle han kunna dölja sig bakom angrepp mot homosexualitet. Det är nog en alldeles för enkel förklaring. Egentligen tror jag att Påven gör det han tror gagnar mänskligheten bäst. Jag tror tyvärr inte att han gör rätt saker för att uppnå målet...

Bögskräck

När jag var tonåring tyckte jag inte om bögar. Jag trodde att man var tvungen att inte tycka om bögar för att inte bli betraktad som bög. Det var helt OK att inte tycka om bögar. Bög var ett skälsord... Mot slutet av mina tonår började jag låtsas att jag var homosexuell. Det var ett sätt att göra mina jämnåriga kamrater lite osäkra. Det var som mest framgångsrikt när jag gjorde militärtjänstgöring. Jag trodde att jag gjorde det för att utmana fördomar och göra lumparkompisarna osäkra, men redan då konstaterade jag att det gav mig någon sorts makt.

Efter ett inslag i radio har jag funderat kring en sak. Man påstod att homofobin var större i samhällen där kvinnan har lägre status jämfört med samhällen där kvinnan har högre status. Kan det finnas en koppling? I Brasilien lär det vara så att man är bög om man är den som blir penetrerad. Den som penetrerar är inte bög.

Jag har aldrig riktigt förstått varför bögar blir utsatta för våld. Min tanke har varit att det handlar om undertryckta homosexuella lustar som väcks och som man inte vill veta av. För att hantera detta ger man sig på budbäraren...

Tänk om det är så att våldet mot bögar har att göra med en inneboende känsla av makt. Mannen har mer makt än kvinnan. Den som penetrerar har större makt än den som blir penetrerad. En man som vill penetrera andra män utstrålar då en vilja att ta makt över andra män.

Således skulle viljan att slå bögar komma från att man har en ojämlik syn på samhället. Det skulle inte handla om en rädsla för den egna sexualiteten utan snarare en rädsla att förlora makten, att bli dominerad. Detta blir ytterligare en anledning till att fortsätta arbeta för jämställdhet och var och ens rätt till sin egen sexualitet. Rätten att själv få bestämma med vem och hur man vill ha sex eller kanske ffa inte vill ha sex.

Hmm...

"Helst av allt vill jag flytta till ett land som inte tar emot invandrare"

Uppsnappat från en TV-intervju med ett skinnhuvud av min kusin för några år sedan.

Grundligt ogenomtänkt

Kungen resonerade på nyheterna igår om att vi riskerar att vargstammen växer exponentiellt om vi inte börjar jaga varg. Han uttryckte det inte riktigt på detta sätt. Jag vet inte hur situationen med vargstammen ser ut, men Kungens utalande lät grundligt ogenomtänkt. Ett uttalande som kanske passar när hans 100 man stora jaktlag sitter och skrävlar efter jakten, men inte på TV.

Nyliberal

Idag anklagade en patient mig för att vara nyliberal. Jag försöker få honom att fokusera på det han kan förändra dvs hans eget beteende. Han menar att han har en sjukdom eller kanske snarare ett handikapp som gör att han inte kan förändras samtidigt som han vill ha hjälp att förändras. Det blir snabbt komplext och som vanligt när man pratar om sig själv så har han svårt att ta ett steg tillbaka och titta på sig själv från nya vinklar. Jag misslyckades att nå honom.

Han kanske har rätt. Jag tror att människan kan styra sitt beteende, att vi har ett ansvar. Vi har olika förmåga och förutsättningar att ta ansvar, men till slut så är det vi själva som har störst möjlighet att påverka hur vi beter oss. Jag håller inte med om den mer politiska aspekten av nyliberalismen och jag har definitivt inte en fundamentalistisk syn.

Det är svårt att bedöma hur mycket ansvar en människa klarar av att ta. I mitt jobb är det viktigt att inte ta över det ansvar som patienten själv klarar av att ta. Det är viktigt att inte subventionera en patient som försöker undvika ansvar. Samtidigt är det viktigt att inte belasta en patient med mer ansvar än han klarar av. Denna balans är delikat, men det hjälper ingen att frossa i sin egen patologi.

Amerikansk vinkling

Kina tog flest guldmedaljer. USA tog flest medaljer. När man summerar vem som är bäst räknar Internationella Olympiska Kommittén i första hand antalet guld. Inte New York Times. I NYT visar det sig att det land med flest antal medaljer står överst på listan för OS 2008. Det betyder att på IOK:s lista står Kina överst medan på NYT lista står USA överst. Jag som trodde att USA var fokuserat på vinnare...

Blog rekommendation

Jag har fastnat lite för bloggen Clinical Psychology and Psychiatry. Den tar upp en del om hur läkemedelsindustrin agerar. Jag vet inte om allt som står är sant, men det kan i alla fall leda till viss eftertanke. Exempel på intressanta länkar i bloggen är:

Key Opinion Leader Provides False Information in Psychiatry CME

Key Opinion Leaders and Information Laundering: The Case of Paxil

Psykiatrins framtid

Jag vill att psykiatrin imorgon ska vara bättre än vad den är idag. Det finns mycket som talar för att den kan bli det. Vår kunskap om hjärnan och människans tankar och känslor fördjupas och tydliggörs allt mer och i snabbare och snabbare takt. Samhället blir allt rikare i form av resurser. Problemen är att människan som verktyg blir dyrare och dyrare i förhållande till saker. Psykiatrin bygger på kontakt mellan behandlare och patient. Självklart kan läkemedel hjälpa, men vi når bara en liten bit på väg om inte läkemedel ges i kombination med mänsklig kontakt och hjälp. Detta leder till att psykiatrin på sätt och vis blir allt dyrare. Hade kvalitén i psykiatrin grundats på antalet GB i ett USB-minne skulle vi för samma kostnad från år till år kunna se en enorm ökning i kvalitet. Nu är det tvärt om. För att bibehålla samma nivå av mänsklig kontakt i psykiatrin krävs det en ökning av resurstilldelningen. En ökning som det pratas om bland politiker, men som jag har svårt att skönja från min betraktningsvinkel på en psykiatrisk mottagning...

Individuell lösning

Jag kan inte komma ifrån upplevelsen av att det trots att det talas om att det satsas på psykiatrin så förväntas vi prestera allt mer samtidigt som det vi förväntas göra blir mer och mer detaljstyrt. Det är till viss del frustrerande, samtidigt som jag ibland kan tänka att förväntningarna på vad vi ska hinna med är till synes rimliga. Problemet som uppstår är att vi inte kan lägga upp arbetet som vi vill utan att riskera att inte ersättas ekonomiskt. Ekonomin styr med andra ord vad vi gör. Detta motverkar individuella lösningar. Att erbjuda individuella lösningar kräver engagemang och resurser. Vissa patienter passar inte in i den struktur som en psykiatrisk mottagning har. De har svårt att passa tider, att inse behovet av kontakt i förebyggande syfte när de mår bättre. För att hjälpa dessa patienter krävs det tid och engagemang. De blir lidande när systemet strömlinjeformas.

HIV sprider sig

Antalet nydiagnosticerade fall av HIV-smitta har ökat sedan år 2000. Enligt Smittskyddsinstitutets preliminära statistik har antalet nydiagnostiserade HIV-fall i Sverige ökat med 20% under år 2007 jämfört med 2006.
Enligt SLL:s Folkhälsoguiden så smittades 242 personer i Stockholms län med HIV under 2007, 167 män och 67 kvinnor. Av dessa blev 97 smittade genom heterosexuella kontakter, 85 genom homosexuella kontakter, 45 genom injektioner och 8 smittades av oklar anledning. År 2000 var det 138 personer som smittades med HIV i Stockholms län.
Dessa siffror förvånar mig något. För Stockholm har det inte sett så här dåligt ut sedan början på 90-talet. Som tonåring blev jag under den perioden överöst med propaganda om säkert sex. Jag vet i och för sig inte vad som händer på skolorna idag, men jag märker inte mycket av någon oro för HIV-epidemin i media eller på reklampelare. Det kanske är dags att trycka upp en t-shirt med texten "Idag smittas 2 Stockholmare med HIV - hoppas bromsmedicinerna hjälper".

Makt III

Om en person med makt är intresserad av att göra det bästa möjliga utifrån den makt han eller hon har förlorar makten känslan av makt. Makten blir en skyldighet. Vi har som konsumenter skyldighet att ta ansvar för de produkter vi köper, hur de tillverkats, transporterats och vilka effekter de medför. Om vi struntar i dessa aspekter har vi makt att köpa det vi känner för med de pengar vi har. Det här betyder att människor som eftersträvar makten i sig, inte är intresserade av att se sina skyldigheter.
Självklart så är det inte så svart-vitt som jag framställer det. Det finns en lång gråskala, ffa när det gäller konsumtion. Jag har svårt att se en moralisk skillnad mellan att välja fetmjölk eller mellanmjölk från samma mejeri. Moralen gör sig påmind i valet mellan ekologisk mjölk eller vanlig mjölk.

Makt II

Jag hörde på Godmorgon Världen i P1 att Göran Persson utnyttjat sin rätt till skatteavdrag för hushållsnära tjänster. Panelen diskuterade huruvida Perssons agerande var OK med tanke på att han för drygt ett år sedan attackerat Fredrik Reinfeldt för att vilja införa skatteavdraget. Persson ska ha sagt att han och svenska folket inte ville betala för Reinfeldts piga. Jag kommer inte ihåg ordagrant, men ni förstår andemeningen.

Jag kan inte påstå att jag känner Göran Persson eller vet mer om honom än någon annan som lyssnar på nyheter, läser tidningar och har sett hans dokumentär. Jag ogillar att uttala mig offentligt med fakta som jag egentligen inte vet något om, men jag vill dela med mig av mina tankar kring makt och Göran Perssn hjälper mig med ett exempel som jag hoppas är tydligt.

Göran Persson är välbärgad enligt de flestas definition. Han har ett arbete som PR-konsult som sannolikt betalar mer än statsministeruppdraget gjorde. Han har pension från Riksdagen som han kvitterar ut och han äger en till synes stor gård. Han har nästan ingen uppenbar politisk makt längre. Hans indirekta makt är svårbedömd. Det han uppenbarligen har är makt att ta emot eller avstå de skatteavdrag som han lagligen får utnyttja och den pension som han får från Riksdagen. Han väljer att ta emot allt han kan. Det enda som skulle kunna stoppa honom är skammen, men den är uppenbarligen inte tillräckligt stor.
Göran Persson visar dock på en viktig aspekt. Han visar att han är girigare än vad han själv uttryckt som bra. Han visar att vi som individer är svaga inför frestelse. Det skulle sannolikt inte få Göran Persson att må dåligt om han inte fick dra av för hushållsnära tjänster, men att motstå drygt 10.000:- när man kan få dem...
Jag tror att samhället har en viktig funktion att fylla när det gäller allas vårt välmående. Det går inte att lita på att vi ska göra det rätta när vi ställs inför ett val mellan t.ex. skam och pengar. Människor med makt kan anses ha betydligt större skyldighet att tänka och agera moraliskt, men i maktens natur ligger valet och det innebär att man kan göra som man vill.