I onsdags kväll arbetade jag på Stockholms Läns Landstings psykiatriska akutmottagning. Vi hade mycket att göra. Det kom in flera polistransporter med patienter som var utagerande under kvällen. Jag är inte säker på hur många, men det var minst tre. Jag tog inte själv hand om den konstfacksstudent som spelade psykotisk, men jag hörde talas om henne redan under kvällen eftersom hon var ovanligt svår att lugna. Dagen efter gav hon sig till känna genom sitt 15-sidiga häfte "Att rekonstruera en psykos". Hon ombads omedelbart att lämna avdelningen där hon vårdats. Jag tänker inte gå igenom hela häftet här, endast citera den avslutande sammanfattning.
"RESUMÉMin avsikt med projektet är att öppna slutna rum och belysa hur olika och slumpmässigt bemötandet inom psykvården kan vara. Att belysa och testa iden om att psykosen är en sorts lögn, som polisen uttryckte det, genom att rekonstruera en psykos. Jag använder och ifrågasätter de reaktioner den planerade psykosrekonstruktionen väcker hos olika myndigheters yrkesutövare genom att sätta deras olika påståenden mot varandra. Jag driver olika frågeställningar framåt genom att att låta dem jag intervjuar ta ställning till varandras påståenden. Min metod är också att, beroende av vad dom jag intervjuar säger, låta det påverka vilka andra jag kommer välja att intervjua. I projektet vill jag belysa hur offerrollen påverkas av dom olika sammanhang som jag frammanar. Ju mer jag undersöker och tränger in i vad offerrollen innebär desto tydligare blir det hur komplex frågan är. Min slutsats blir att varje svar väcker nya frågor."
Konstfack, Anna Odell, 2008
Efter att ha läst vad Anna har att skriva tror jag inte att hon är ute efter att skada eller förolämpa någon, men hon och konstfack verkar inte ha vidtagit de åtgärder som man kan förvänta sig innan man involverar ofrivilliga i experiment. Det finns etiska riktlinjer om vad man får och inte får göra i samband med forskning. Dessa borde man ta del av även som konstnär när man involverar personer som rimligtvis inte har möjlighet att välja om de vill delta eller inte. Det är inte möjligt att välja vilka man vill ta hand om och hjälpa när man jobbar på en akutmottagning. Om någon inte går att kommunicera med samtidigt som hon är våldsam har man inte mycket val. Det är alltid jobbigt att frihetsberöva någon. Jag har skrivit om detta tidigare.
Att man betraktar psykiatrin som något som måste granskas och som ett "slutet rum" är kanske inte så konstigt när man har en föreställningsvärld där det är OK att utnyttja andra på det sätt som gjordes i konstens namn i onsdags. Problemet är att psykiatrin är sluten av samma anledning som all vård är sluten. Det handlar inte om att vi som arbetar inom psykiatrin ska ha möjlighet att bete oss som vi vill. Det handlar om att alla patienter har rätt till en god vård utan att riskera att hela samhället får inblick i hur de mår och hur deras föreställningsvärld ser ut. Alla som mår dåligt har rätt att söka hjälp på S:t Görans psykakut. Det är få inrättningar i dagens samhälle som är så öppna. När det gäller behandlingsmetoder så finns det mängder av vårdprogram, riktlinjer och vetenskapliga artiklar som ligger till grund för det vi gör. Problemet är kanske att det blir oöverskådligt och ogenomträngligt för en lekman. Just därför har vi en granskande myndighet, Socialstyrelsen. Jag ser en fördel med att media och Socialstyrelsen granskar psykiatrin. När konstfack eller enskilda konstnärer ger sig in i leken blir det lätt på bekostnad av integritet och potentiellt farligt.
Jag hoppas att Anna får en räkning på den verkliga kostnaden för hennes vård och polisingripandet. Hennes konstprojekt ska inte subventioneras med hjälp av pengar avsedda för att ta hand om psykiskt sjuka. Jag hoppas även att Anna personligen ber om ursäkt till alla de som utfört sina arbetsuppgifter i tron att hon var sjuk och alla patienter som var på akuten den kvällen.
En fråga infinner sig. Det finns flera studenter från konstfack som behandlas inom psykiatrin. Är de också med i projektet? Hur ska jag göra om Anna söker hjälp från psykiatrin och jag förväntas bedöma hennes tillstånd. Ska jag som jag brukar ta det hon säger som sant eller ska jag utgå från att hon är konstnär...
Både Aftonbladet, SR och Metro har skrivit om det som inträffade.
Tillägg 090127:
Nu har DN och SvD skrivit om det också...
Tillägg 090131:
Nu har många skrivit om detta, men vad jag kunnat se så har det inte framkommit så mycket mer om själva händelsen och tanken bakom. Räkningen för vården lär ha skickats till konstfack.
Inlägg
