Makt I

När jag blev legitimerad läkare och började arbeta inom psykiatrin funderade jag mycket över den makt jag fått. Jag kunde frihetsberöva en människa enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT). I och för sig endast i 24 h, sedan måste en specialist i psykiatri hålla med mig om att personen ifråga ska förbli frihetsberövad. Lagen är sådan, det krävs två leg. läkare, varav en är specialist i psykiatri, för att ta ifrån en människa rätten att själv bestämma. Så småningom krävs det även domstolsbeslut, men inte initialt.
Första gången jag skrev ett vårdintyg för att frihetsberöva en av mina patienter var svår. Jag önskade så mycket att hon frivilligt skulle ta emot vård, men hon litade varken på mig, sjukvården eller någon annan. Hon vädjade till sin make att han skulle hjälpa henne och vi försökte alla förklara för henne att det var det vi gjorde, att vi försökte hjälpa henne... Det underlättade för mig att maken förstod situationen och höll med om att hon behövde vård.
Efteråt funderade jag över den makt som jag utövat. Jag kände mig inte speciellt mäktig. Det kändes snarare som en skyldighet att tvinga min patient att ta emot vård. Hon uppfyllde de kriterier som krävs för att vård enligt LPT ska kunna bedrivas och hon hade kunnat orsaka sig själv och sina anhöriga mycket lidande om inte jag hade tvingat in henne till sjukhus.