2009-02-05
Världen förändras
2008-12-28
Var sitter psyket?
Jag har aldrig riktigt förstått debatten. För mig är det inte ett motsatsförhållande som debatteras. Jag är fast övertygad om att psykisk sjukdom är en sjukdom som manifesteras i hjärnan. Orsaken kan vara rent biologisk, men sannolikt så är den en kombination av biologi, psykologi och sociologi. Symtomen är inte heller enbart biologiska utan visar sig i känslor, humör, tankar och beteende. Saker i vår omgivning och i vår kropp påverkar vår hjärna. Hjärnan byggs upp och förändras av alla de impulser som den utsätts för. Vad blir då biologi om hjärnan ständigt förändras av allt den är med om? Vad blir psykologi om allt vi är med om påverkar vårt sätt att tänka, känna och bete oss? Jag har inget givet svar men jag tänker försöka förklara hur jag tänker kring detta.
Hjärnan blir i min förklaringsmodell kopplingsstationen genom vilket allt ska processas. Vi kan påverka människors hjärnor genom de fem sinnena. Vi kan också påverka hjärnan genom kemiska substanser eller fysisk åverkan. Det som kan förändras är hjärnans struktur, våra känslor, tankar och vårt beteende. Förändringen kan vara tillfällig eller permanent. Vissa förändringar är i princip omöjliga att åstadkomma eftersom hjärnans plasticitet inte är obegränsad.
Det jag tänker är alltså att det är sjukdomar som manifesterar sig i hjärnan som vi arbetar med i psykiatrin. Orsaken är inte hjärnan utan arvsanlag, uppväxt, omgivning, tankar, känslor och säkerligen en hel rad andra termer som överlappar och bidrar med sin lilla del till helheten. Sjukdomen visar sig inte genom något annat än hjärnan.
Inom psykiatrin arbetar vi med kroppens mest fascinerande och komplexa organ, men vi gör det indirekt. Hjärnan är för komplex för att vi ska kunna titta direkt på hjärnan och se om något inte fungerar. Vi måste iaktta manifestationen av felet i människans beteende, känslor och tankar.
2008-12-12
Äldre eller yngre än 35
Visste ni att vi delas in i två kulturer när det gäller kommunikation över internet. Människor äldre än 35 år anses tillhöra mailgenerationen och de yngre än 35 år tillhör messingergenerationen. I alla fall om vi ska tro Håkan Selg IT-forskare på Nationellt IT-användarcentrum vid Uppsala Universitet. Han intervjuades i Vetenskapsradion.
Gamlingarna använder nätet ungefär på samma sätt som de gjorde saker innan nätet fanns. Ynglingarna är ständigt uppkopplade och når varandra i realtid samtidigt som de arbetar eller studerar.
Programmet var tankeväckande och jag har funderat en del kring det sedan jag lyssnade på det. Idag fick jag följande mail till min arbetsadress:
"Subject: Need recommendations for college age son who developed painful movement disorder in connection with Zyprexa (olanzapine).
I apologize for the intrusion. I obtained your e mail address from searching PubMed. If this e-mail is reaching you in error, feel free to ignore it. My son has developed a movement disorder and pain in connection with Zyprexa. These problems are significant and persist. Can you recommend any resources, whether facilities, support groups, professional organizations, leading experts or authorities, medical literature, treatment programs, clinical trials, government agencies or anything else that we can bring to bear on our son's problems? If it was your son, to whom would you turn?
Thank you in advance for any suggestions you may have.
Barbara"
Det är uppenbart en mamma som ropar efter hjälp. Jag undrar hur många människor som hon skickat detta meddelande till. Hennes metod blir i förlängningen ohanterbar. Hon använder e-post ungefär som ett vanligt brev, men hon kan betydligt enklare skicka brevet till ett stort antal mottagare utan att behöva lägga ner speciellt mycket extra arbete. Hade hon varit i sin sons ålder hade hon sökt upp ett forum, en blogg, eller något liknande och skrivit frågan där. Det hade inneburit att de som hade tid och lust kunnat svara och debattera vad som skulle vara det bästa att göra i hennes situation. Hennes fråga och svaren hade kunnat komma andra till del.
PS. Jag svarade henne att jag tycker att de i första hand ska vända sig till den läkare som förskrev medicinen och om inte det går bra söka på internet efter patientorganisationer i deras närhet. DS
2008-12-07
Potensproblem
Läkemedelsverket har kommit ut med en rapport som är helt rätt. Den tar upp ett allvarligt problem utifrån ett perspektiv som gör att i alla fall många män blir intresserade (jag blev det uppenbarligen...).
Det allvarliga problemet kan sammanfattas med citatet:"För en konsument går det aldrig att vara säker på vad ett preparat från ett oseriöst internetapotek egentligen innehåller – oavsett vad som står angivet på förpackningen eller i informationen på webbplatsen."
Perspektivet var potensmedel som säljs via internet, ofta betecknade som naturläkemedel, men ibland med flerfaldigt högre doser läkemedelssubstans än vad de i Sverige godkända läkemedlen har. I Sverige är sildenafil (Viagra), tadalafil (Cialis) och vardenafil (Levitra) godkända för behandling av erektil dysfunktion. Allt som tas upp i artikeln tyder på att det är riktigt oärliga och hänsynslösa människor som ligger bakom. Ett exempel:
"Tadalafil påträffades även i en gratis ”prova-på-tablett” för ett potenspreparat men i produkten som man sedan kunde beställa via Internet fanns ingen tillsats av tadalafil."Nyhetsutskicket avslutas med lite fakta om internetapotek:
"Om internetapotek
Källa: European Alliance for Access to Safe Medicines (http://www.eaasm.eu/), 2008"
2008-08-06
Blog rekommendation
Jag har fastnat lite för bloggen Clinical Psychology and Psychiatry. Den tar upp en del om hur läkemedelsindustrin agerar. Jag vet inte om allt som står är sant, men det kan i alla fall leda till viss eftertanke. Exempel på intressanta länkar i bloggen är:
Key Opinion Leader Provides False Information in Psychiatry CME
Key Opinion Leaders and Information Laundering: The Case of Paxil
2008-04-26
Showmantik
Göran Everdal (GE) spanade i påskas i programmet Spanarna på P1 om showmantik. Först kom upplysningen i slutet av 1600-talet. Grundtanken var att allt som finns är det som tänks. På 1800-talet kom romantiken som flyttade fokus till allt som finns är det som känns. Romantiken är en kult av individen, känslan och den individuella skaparkraften.
Nu ser GE och jag genom honom att vi är på väg in i någonting nytt. Detta nya kallar GE för showmantik. Grunden skulle vara att allt som finns är det som syns. Individen är inte ett ideal, det är det som syns som är det viktiga. Individen blir ett sken, något som beskrivs utifrån hur det blir sett av omgivningen. Showmantiken kräver publiken och effekt. Jag funderar lite kring vad detta kan tänkas kallas med ett annat ord. Även om GEs tanke är nyskapande i sin form så inbillar jag mig att fenomenet som sådant finns beskrivet sedan tidigare. Frågan är väl var och hur? Jag får fundera lite på detta och hoppas att någon som läser det här kan hjälpa mig på vägen...
2008-04-06
Medfödd moral
Som vanligt så får jag många tankar och idéer av att lyssna på podradio. Det är mycket som jag tänker att jag ska skriva här som inte blir av. Vissa saker vill jag skriva ner för att själv kunna gå tillbaka och titta på. jag inbillar mig att det här kan vara ett bra ställe att spara viss information på...
Nu har jag via P1-programmet Vetandets Värld fått reda på att man inom filosofin letar efter grundläggande moraliska principer som vi föds med. Det låter lite märkligt, men med lite insikt om hur hjärnan verkar fungera så är det verkligen inte orimligt. De fem moraliska principerna som forskarna hittills tänker sig finnas från födseln är:
- Viljan att hindra lidande
- Känsla för rättvisa/ömsesidighet
- Grupplojalitet
- Viljan att inordna sig i herarkier
- Viljan att vara ren och undvika smitta
Jag tycker att detta är mycket intressant. De olika moraliska principerna kan och kommer i många fall att stå i strid med varandra. Det är även lätt att tänka sig att en moralisk princip kan stå i strid med sig själv. Vi kan t ex tänka oss att vi i en krigssituation åsamkar andra stort lidande för att minska vår egen grupps lidande. Det finns otaliga exempel på människor som åsamkar andra lindande för att vara lojala med gruppen och lyda den som är överordnad. De olika moraliska principerna kommer att väga olika tungt hos olika människor och tyngdvikten beror sannolikt på vilken kultur man växer upp i.
I programmet visade man även på hur vi har en moralisk intuition som vi inte kan förklara rationellt. Det känns t ex helt fel att äta människokött. Känslan kvarstår även om man garanteras att köttet är ofarligt att äta, människan som köttet kommer ifrån dog en naturlig död (t ex hjärtinfarkt) och det är ingen annan som vet att man äter köttet.
En fundering som slår mig är vad som händer hos psykopater. Psykopater är i princip per definition likgiltiga inför det lidande som de skapar hos andra. Deras beteende visar dessutom brist på känsla för rättvisa/ömsesidighet och grupplojalitet. Självklart kan vi inte förvänta oss att det som är medfött garanterat kommer att frodas och leva kvar vad som än händer oss i livet. Jag tror att vi kan tappa förmågan till grupplojalitet om vi aldrig har känt att vi befunnit oss i en grupp som visat lojalitet mot oss. Det är egentligen bara att titta på mig själv när det gäller viljan att hindra lidande. Om jag mår dåligt, är trött och känner att jag skulle vilja vara hemma i sängen så är jag inte alls lika benägen att ta till mig och vilja hjälpa medmänniskor som mår dåligt. Jag tror inte att det här är nyckeln till att förstå psykopati, men det kan vara en bidragande orsak och många psykopater har inte fått grundläggande behov tillgodosedda under uppväxten.
2008-03-22
Vetenskap och tro
Jag har lyssnat på podradio igen. 'Människor och tro' på P1 hade ett inslag om en dokumentär som handlar om hur forskare som argumenterar för intelligent design blir utfrysta av "seriösa forskare" som hävdar Darwinism.
På något sätt undrar jag på vilket sätt diskussionen har med vetenskap att göra. Vetenskap handlar om teoribyggande och hypotes testande. Om vi utgår från att det finns en intelligent kraft som skapat oss (och stora delar av universum) så är det svårt att bortse från att den kraften sannolikt behöver vara mer komplicerad än vad vi är. Hur har då denna kraft uppstått? En ännu mer avancerad kraft? Det här handlar om filosofi och tro. Ska vi vetenskapligt bevisa något så ligger grunden i att misslyckas med att motbevisa att det är så. Går det någonsin att motbevisa en intelligent högre krafts existens? Går det att bevisa? Samma problem gäller i mina ögon Darwinismen.
Det som tilltalar med tron på Darwinism är att det faktiskt inte behövs en intelligens utan enbart en högre kraft, slumpen. Slumpen gör att vi sakta men säkert förändras. De som förändras på ett sådant sätt att de överlever och har möjlighet att få avkomma lever vidare. Hur skulle man kunna motbevisa Darwinism? Jag vet inte. Teorin att alla ankor har gul näbb går att motbevisa genom att hitta en anka som har en näbb som inte är gul. Så för att motbevisa Darwin måste vi hitta någon som överlever och får avkomma utan att vara stark (dvs lyckas överleva). Vi kan alla komma på saker som är till synes onödiga som ärvs från generation till generation. De flesta sjukdomar till exempel. Problemet är att en sjukdom som inte gör att man dör inte kan anses vara en sjukdom som gör att man är svagare. Det blir ett cirkelresonemang där Darwins teori bevisar sig själv och därmed inte går att motbevisa.
Gör inte detta att diskussionen borde handla om att vi bör erkänna att Darwinism är en tro precis som intelligent design är en tro. Vetenskapen får fokusera på att beskriva verkligheten som den ser ut och försöka förstå hur verkligheten fungerar oberoende av om det var Gud eller Slumpen som såg till att den ser ut som den gör. Vissa saker får vi erkänna att vetenskapen inte kan bevisa. Inte med vår nuvarande syn på vetenskap i alla fall.
Det är inget fel att tro. Jag tror att vi mår bra av att tro. Däremot tror jag inte att det är bra att tro att man vet när det egentligen är något som man tror. I mitt arbete möter jag ofta människor som förväxlar något som de tror på med sanningen. Ibland leder detta till att de får stora problem i relationen till andra människor. Ibland är det en så fast och orubblig övertygelse att de diagnostiseras som psykotiska.