Dagens tabu (Närhet och avstånd II)

Jag skickade en länk på mitt förra inlägg till Petter Ljungren på Medierna i P1 eftersom jag ville ge honom en chans att kommentera. Det här var Petters svar:

"hej, och tack för länk till din blogg. har läst, roligt att inslaget lett till reaktioner hos dig och många andra.
mvh
petter ljunggren"

Jag är imponerad att jag faktiskt fick svar. Svaret kändes vänligt men platt. Kanske var mitt inlägg lite otydligt.

Jag har funderat. Vad är det värsta man kan bli anklagad för i samhället idag? Vilka tabun har vi idag? Är det de sju dödssynderna; högmod, girighet, vällust, avund, frosseri, vrede och lättja? Knappast, de sju dödssynderna handlar om synder som vi begår och lockas att begå dagligen genom reklam. Jag kom fram till två stora tydliga tabun: pedofili och rasism. Medger man någon av dessa inställningar eller läggningar så är man inte längre rumsren.

Det här betyder också att jag ser det som ganska allvarligt att anklaga någon för att vara rasist. Att då få svaret att det är "...roligt att inslaget lett till reaktioner hos dig och många andra." blir lite fjuttigt.

Hade det rört sig om ett program som jag inte hade några förväntningar på hade jag stängt av och valt att inte lyssna på fler program. Nu har jag förväntningar eftersom jag lyssnat på Medierna sedan de började sändas via podradio. Jag tycker att det är ett bra program. Därför reagerar jag. Jag bryr mig.

Närhet och avstånd

Nu har jag hört det igen. I Medierna september 6 hade någon analyserat ett nyhetsprogram från SVT. Utifrån placering i programmet och tiden nyheten fick uppta så konstaterades att man inom nyhetsvärderingen fortfarande står kvar vid en rasistisk syn på världen. Den vita västvärlden är viktigare än resten av världen. Trots att ansvarig förnekade att det skulle röra sig om rasism och gav ett fullt begripligt och i mina ögon legitimt svar. Inslagen som berördes var om den analkande orkanen Gustav i New Orleans mot en översvämning i Indien och ett jordskalv i Kina.
Bland mina kollegor är vi till och från besvikna över nyhetsrapporteringen kring psykiatrin. Den är ofta oinsatt, starkt vinklad och med en bristande känsla för vad ansvar egentligen betyder och hur svårt det faktiskt är att förutsäga vad människor kommer att göra. Det vi kan glädjas åt är att någon faktiskt bryr sig och sätter luppen över vad vi och våra kollegor gör. Detta hjälper sannolikt patienter genom att minska utsvävningarna som de största rötäggen annars skulle kunna hänge sig åt. Vidare kan vi tolka det positivt att nyheter avseende psykiatrin är negativa. Det bör ju innebära att vardagen och förväntan av psykiatrin är positiv.
Handlar inte fördelningen av nyhetsinslag om liknande saker? Kan det vara så att vi förväntar oss att oväder i tex Indien leder till katastrofer, medan vi tror att oväder i USA bör gå att hantera. Med tanke på hur svårt Cathrina skadade New Orleans så blir det intressant att veta att något nytt är på gång. Jag säger inte att jag håller med om nyhetsvärderingen, men jag skulle inte vilja påstå att förväntan är ett uttryck av rasism. Möjligen ignorans.

Ordspråk

Vetandets Värld om ordspråk. Jag visste inte att ordspråket är:

"Det är ingen ko på isen
så länge rumpan är på land"

En annan rolig är:

"Det hör inte hit
sa domaren om rättvisa"

Avslöjande hemligheter

En del saker är så undermedvetna att de inte existerar, eller... vad tror du om det här sambandet?

Avancerat skämt eller bristande kompetens?

Jag såg en reklam idag. "En uniform utställning på Spårvägsmuseet", stod det. Först reagerade jag på det uppenbara felet. Utställningen är om uniformer och särskrivningen ger texten en helt annan innebörd. Sedan började jag fundera om det rör sig om ett väldigt avancerat skämt. Jag vet inte. Det är en väldig skillnad på en brunhårig sjuksköterska och en brun hårig sjuk sköterska.

Amerikansk vinkling

Kina tog flest guldmedaljer. USA tog flest medaljer. När man summerar vem som är bäst räknar Internationella Olympiska Kommittén i första hand antalet guld. Inte New York Times. I NYT visar det sig att det land med flest antal medaljer står överst på listan för OS 2008. Det betyder att på IOK:s lista står Kina överst medan på NYT lista står USA överst. Jag som trodde att USA var fokuserat på vinnare...

OS i Peking

I år hade jag tänkt att det inte skulle bli så mycket sporttittande under OS. Att titta på sport tar väldigt mycket tid och ger egentligen inte särskilt mycket, tänkte jag. Det är så mycket som jag egentligen prioriterar högre än sport, men...

Jag tänker i princip på samma sätt idag, men jag tittade en hel del i alla fall. Det är något med att följa något som stora delar av världen ser, samtidigt. Om några år är det tre saker som jag vill komma ihåg från OS i Peking:

1. Usain Bolt, Guld på 100 m och 200 m, världsrekord på 100 m och 200 m! Det oroar mig lite att de Jamaicanska löparna var så framgångsrika i övrigt också. Jag fick dopingvibbar, men lugnades av andras kunskap... Att Bolt dessutom var med och tog guld och slog nytt världsrekord på 4 x 100 m försämrar inte hans prestation.


2. Michael Phelps, 8 simguld, till synes tack vare simteknik.


3. Ara Abrahamian, Nej tack brons! Jag tyckte att Ara gjorde rätt. Partiska domare i semifinalen. IOK kränkt av Aras protest. Hela världen fick upp ögonen för vad som skett, men Ara blir syndabock och IOK hävdar att det är pga fair-play principen. Den enda som lämnade spektaklet med äran och integriteten i behåll var Ara, i mina ögon. Han fick dessutom något att hända...