En känsla av tid

Jag tjänar mer nu än jag någonsin gjort. Det är inte så konstigt. I mitt yrke ökar inkomsten med ålder, kompetens och ansvar. Jag har mer ansvar nu än någonsin. Mitt uppe i detta, som borde vara en mycket positiv situation, märker jag att jag inte har råd att lägga tid på saker som jag tidigare tyckt var skönt att pyssla med. Tiden har blivit mer dyrbar. Det handlar egentligen inte om att jag arbetar mer. Det handlar om att jag inser hur mycket jag skulle kunna tjäna om jag arbetade på mitt jobb istället och låta någon annan laga punkteringen på cykeln. I höstas plockade jag äpplen som jag sedan gjorde äpplejuice av. När jag var klar räknade jag ut att jag gjort knappt 2 liter saft för motsvarande 450 kr/liter. Det kändes absurt Nu försöker jag att inte tänka på detta sätt. Jag tycker nämligen att det känns bra att sy en och annan knapp, att tvätta och stryka själv, att olja möbler och återanvända saker i en annan funktion än vad de initialt var tänkta för. Jag tycker att det känns bra att återanvända och jag mår dåligt av att handla onödiga saker.

Man skulle kunna säga att jag är ekonomisk. Jag hushåller med de resurser som jag förser mig med. Det är att vara ekonomisk på ett annat sätt än att köpa nytt istället för att reparera eftersom reparationen kostar mer än det nya.