Mina floskler om livet, del 8:
När jag var liten trodde jag att livet stannade upp när man blev vuxen. Vuxna hade en partner, barn och ett arbete. De var färdiga med sin utbildning och gjorde i princip samma sak på arbetet varje dag. Barn såg jag som människor i förändring.
På sätt och vis stämmer den bild jag hade trots att den är hopplöst felaktig. Det går inte att komma ifrån att livet ständigt förändras. Om jag tillfälligt står still så förändras min omgivning. Det går inte att motverka. Det är skönt att det är så. Tänk om livet verkligen skulle kunna stå still...
Eller som Muminmamman sa:
Jag vet att vad som helst kan hända när som helst, det är det som gör mig så lugn!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar