Inlägg
2008-08-03
Provocerande sommar
Jag har just lyssnat på Sommar i P1 med Raymond Ahlgren (via podradio). Han provocerade mig. Jag gillade verkligen hans sommarprat 2001. I år beskrev han sig själv som en frälst individ. Han beskrev sig själv före frälsningen som en "stekare". Nu har han mognat och insett att han inte kan se sig själv som ett offer. Det som provocerade mig var inte hans själsliga mognad och hans känsla av att ha funnit svaret på hur han ska bli lycklig utan hans sätt att generalisera detta till alla. Han verkade vilja frälsa oss lyssnare. Han är inte fel ute. Vi mår knappast bra av att känna oss som offer, men är det svaret för allas lycka? Det blir lite som en 5-åring som berättar om hur han tänkte när han var 4 år, men nu vet han bättre för nu är han 5 år och stor (mogen). Om 7 år kanske vi får lyssna på RA igen och då kanske han insett att vi alla har olika vägar till målet och att vi ffa inte har samma mål. Precis som RA borde jag inse detta och inte känna mig provocerad när någon vill hjälpa andra på det bästa sätt som han kan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Viktigt att notera är att jag tydligt uppger hela tiden att min resa pågår. Jag är mitt i den och inte frälst eller "framme" på något sätt.
Jag påstår att grunden för allas personliga resa, ett första steg, är att inte se sig själv som offer. Därefter kommer alla att finna olika vägar till sin egen "frälsning".
Dock anser jag att själva fundamentet i denna resa är just att sluta se sig själv som offer. För som offer kan jag svårligen påverka och ändra min tillvaro då det uppenbarligen, enligt ordalydelsen är andra som gör detta åt mig.
Och visst, jag ser mig mer mogen idag än för bara några år sedan. När jag är 50 år kommer jag att känna mig mer mogen än idag. Knappast någon revolutionerande insikt.
Vad jag egentligen säger i mitt program är - "Var en bra person, mot dig själv och andra. Var det mirakel du föddes till att vara och du kan bli lycklig. Vi kan alla bli det!"
Så länge folk blir provocerade av ett sådant budskap tror jag att vi har ett klart större problem att tampas med än t ex klimatförändringen.
Många glada hälsningar från en frälst
Raymond Ahlgren
Vad kul att just du läste min blogg Raymond!
Bra att du tar chansen och förklarar för mina andra läsare vilket budskap som du ville förmedla i ditt sommarprat.
Jag, precis som du, har för avsikt att ständigt utveckla mig själv. Det var därför intressant att jag blev provocerad av ditt sommarprat.
Jag blev som du säkert förstår inte provocerad av budskapet "Var en bra person, mot dig själv och andra. Var det mirakel du föddes till att vara och du kan bli lycklig. Vi kan alla bli det!".
Först visste jag inte riktigt varför jag blev provocerad. Det var nog därför jag överhuvudtaget skrev om upplevelsen.
Mitt problem med ditt påstående att fundamentet är att sluta se sig själv som ett offer har egentligen två dimensioner:
1. Vi är alla olika. Det finns människor som mår dåligt just därför att de inte kan se sig själva som offer för omständigheter utan tar på sig ansvaret för allt som händer i deras närhet. Att gå runt och tycka synd om sig själv gör nog ingen lycklig, men att förstå att man är ett offer i en situation och att man inte kan göra något åt det kan ibland vara bra.
2. För att hjälpa måste man börja med att lyssna. Du berättar om dig själv och hur du tänker och känner dig framgångsrik i din resa mot mognad. Det gör du bra. Varför väljer du att tala om för andra hur de ska göra utan att rimligtvis veta deras utgångspunkt? Du hade väl kunnat använda dig själv som ett lysande exempel och en inspirationskälla utan att bli fundamentalistisk?
Raymond, missförstå mig rätt. Jag uppskattade ditt sommarprat. Jag förstår och håller i stora drag med om ditt budskap. Jag uppskattar att vi har det här meningsutbytet. Det har hjälpt mig att tänka till lite extra.
Skicka en kommentar