Det heter när jag dör, inte om jag dör

Mina floskler om livet, del 2:

När jag var tonåring hade jag en känsla av odödlighet. Rent rationellt, förnuftsmässigt och intellektuellt* visste jag att jag någon gång kommer att dö, men känslan var inte ikapp. Jag trodde inte att jag skulle dö om jag inte utsatte mig för något uppenbart livshotande. När jag tänkte på döden tänkte jag "om jag dör". Jag har inte varit med om någon för mig uppenbart livshotande situation. Trots min brist på närhet till min egen död känner jag att jag är dödlig. Jag värdesätter mitt liv och försöker balansera min vardag på ett sätt som gör att jag lever och bejakar livet just nu. Det här är inte lätt och jag hamnar ofta i situationer i vilka jag "tillfälligt" prioriterar bort saker som är viktiga för mig.

*Kan någon förklara skillnaden så är jag tacksam. Jag tyckte mest att det var roligt med lite upprepning utifrån att övertyga med tre argument...