Inlägg
På samma sätt som så många andra självhjälpare så hade hon hjälpt sig själv och nu skrivit en bok om hur man som hon kan hjälpa sig själv. Det uppstår ett problem. Vi är inte alla som hon. Vi utgår inte från samma grund som hon. Vi fortsätter inte arbeta när vi har smärtor i magen som gör att vi inte kan stå upprätt. Det är svårt att förklara vägen för en människa om man inte vet var hon står. Känns Kierkgaard igen?
Är det pga brist på litterär talang som man inte väljer att skriva en roman på temat med sitt eget liv som bas istället för att skriva en kokbok? Jag har inte läst någon av självhjälparnas böcker, men hört en del intervjuer. I en kokbok är ett av de viktigaste delarna uppstaplandet av ingredienserna. Jag tror inte ingredienserna är medräknade i självhjälpsböckerna, men det varierar säkert.
Hur ser det ut i boklådornas avdelningar för självhjälpsböcker? Är de uppdelade utifrån personlighetstyper eller vad man vill uppnå? Jag ser framför mig hur man kan leta i sektionen för osäkra, högpresterande, själviska, följsamma, uttråkade, blyga, mfl. eller kombinationer av olika egenskaper.
Vill vi verkligen ha hjälp av människor som bara kokat en soppa, även om den blev god tillslut?
6 kommentarer:
Självhjälpsböcker ur biografiskt perspektiv kan vara bra, men jag håller med dig om att de kan bli för subjektiva.
Rekommenderar dig att läsa en bok(självhjälp) som är lite bredare. "Att ta sig upp när man är nere"
Har haft god behållning av den, efter att en kurator rekommenderade den till mig.
Kanske något att rekommendera dina deprimerade patienter?
/Läkarstudent
Läkarstudent: Jag känner till boken, men har inte läst den. Den rekommenderas ofta av KBT-terapeuter och är säkert bra för människor som är deprimerade.
Depressionen eller kanske nedstämdheten blir här en viktig ingrediens.
Följde du allt i boken? Vi har en tendens att ta till oss det som vi redan känner till och gör medan det som vi kanske egentligen borde ta till oss känns lite perifert.
Jag hade en patient med utbrändhetsdepression och mycket ångest. Patienten hade läst boken som bekräftade patientens egen strategi, dvs att aktivera sig och prestera sig ur sina problem. Problemet var bara att patienten behövde lära sig att slappna av och söka njutning för att kunna må bättre.
En annan viktig skillnad är att boken är skriven av en psykolog eller terapeut som inte utgår från sin egen väg tillbaka utan av den samlade erfarenheten efter att ha behandlat många patienter med liknande problematik.
Självhjälpsböcker är väl som all form av alternativmedicin. Det finns dom som detta hjälper på olika sätt, men det är inte belagt eller preciserat för vem och på vilket sätt.
Det finns nog ingen självhjälpsbok för att hjälpa de riktigt sjuka, men det är väl till hjälp för de som går igenom enklare livskriser till exempel.
Jag tycker det är bra att de finns för det ger i alla fall möjligheten att hantera personliga problem på "nya" sätt.
Bra blogg du har! Jag kommer besöka dig i fortsättningen också.
:)
/Mr F
Nej jag följde inte allt i boken. Jag hade en period av nedstämdhet efter hög belastning både i skolan och hemma. Jag hade tex inga suicidtankar så det kapitlet hoppade jag över helt. Men det fanns lite "diagnos" verktyg i boken, så man kunde se vilken sorts nedstämdhet man hade, och hur man kunde gå vidare därifrån. För mig var det såpass enkelt att jag behövde tacka nej/avsäga en del förpliktelser. Sen fick jag min man att inse att vi behövde dela bördan för hushåll och barn i högre grad.
Jag kom ur min nedstämdhet efter ett par veckor av lugnt tempo. Kuratorn sa att jag inte var utbränd men vidbränd :)
En nyttig tankeställare. Boken var till hjälp för mig att inse vart jag var på väg om jag inte satte stopp.
/Läkarstudent
Har varit kroniskt deprimerad, med allt vad det innebär, alternativt alltid upplevt en inre stress och otilräcklighet ända sedan sena tonåren. Är nu drygt 40. Är välutbildad, allmänbildad och kreativ och insiktsfull på många vis om mina tillstånd och har erfarenhet av olika sorters hjälp. Den bäst hjälpen är den icke-dömande och i flera skeden varmt omslutande hjälparen som respekterar mig precis där jag är och som inte forcerar fram förändringar. Blir kräkfärdig och blir ännu mer dränerad på energi av predikningar av olika slag;- i böcker såväl som från människor som ska "ska berätta sin historia". En hjälpare ska ha ett utanförperspktiv på den hjälpsökandes problematik, vara kunnig men inte dogmatisk eller stereotyp i sitt kunskapsanvändande. Helt enkelt inte döma utifrån sina egna referenser;- oavsett om dessa är "den egna erfarenheten" eller tron på en instuderad metod och teori. Bra blogg by the way!
Läkarstudent: Vad bra att boken hjälpte dig! Jag tror att de diagnostiska instrumenten är avgörande. Det jag blir provocerad av är att självutnämnda experter gör pengar på människors vilja att förbättra sina liv. Jag vill dra paralleller till kvacksalveri och frälsare. I slutändan tror jag att vi kommer se samma fenomen som med kokböckerna. Svenkar köper flest kokböcker per person i världen samtidigt som vi äter allt mer ute...
Anonym: Tack för dina ord! Du beskriver precis det jag är ute efter. För att kunna hjälpa måste man lyssna och utgå från personen som behöver hjälp. Även om en viss förändring bör ske kanske den inte kan göra det innan en annan förändring skett. Det är en konst (som kräver mer än att kunna spela psykotisk).
Skicka en kommentar