Inlägg
Det mumlas mycket i de psykodynamiska terapeutleden. Man känner sig förfördelad i och med de satsningar och den fokusering som görs för KBT och den nedmontering som sker inom psykodynamisk terapi. Det är förståligt. Är man upplärd enligt en teori som känns hållbar så är det jobbigt om man inte känner sig behövd och uppskattad.
Jag är inte terapeut. Jag försöker suga åt mig all kunskap som jag kan från samtliga terapiinriktningar. En sak har slagit mig. KBT verkar betydligt mer dynamisk när det gäller metoder och utveckling än psykodynamisk terapi. Har detta att göra med samma förändring i samhället som gör att konservativa politiker vill ha stora förändringar i samhället?
5 kommentarer:
en liten undran..vad forskar du i?
Hej Pat Punkt!
Jag avböjer att svara på frågor om min person. Min tanke med den här bloggen är att ventilera mina tankar och åsikter och jag har valt att vara anonym för att undvika konstiga förväxlingar i förhållande till mina patienter. Fråga gärna vad jag anser om saker.
En av de stora skillnaderna tror jag är att KBT fokuserar främst på praktisk metodutveckling medan psykodynamisk terapi till stor del baseras på teoriutveckling.
För min del (jag är psykolog med steg 1 i kognitiv terapi btw) anser jag att mycket av debatten kring evidens och KBT/PDT har handlat mer om revirstrider och sårade känslor än om att hitta de mest effektiva metoderna för att hjälpa patienterna. Just det kraftigt ökade kravet på vetenskapligt stöd för psykologisk behandling är en viktig utveckling. Trots allt behandlar vi ju människor som lider oerhört och där det ofta finns en påtaglig självmordsrisk. Att vi använder metoder som faktiskt är bevisat effektiva tycker jag en grundläggande etisk princip. I nuläget är det KBT och andra näraliggande behandlingsformer som har det starkaste forskningsstödet. Jag tror dock också att psykodynamikerna har mycket att bidra med till den aktuella utvecklingen om de väljer att inte bara se det som ett hot utan även som en utmaning till att ta del i den vetenskapligt grundade metodutvecklingen.
Nja, De som sysslar med KBT (eller egentligen KPT först) har varit mycket aktiva med att utvärdera behandling. Psykodynamiker är nog inte mindre benägna att utveckla sina metoder men har inte haft samma forskningstradition.
KBT har ju på relativt kort tid breddat sina indikationer till att gälla snart sagt alla de vanliga psykiska sjukdomarna. Därtill har man dels reducerat behandlingen (beteendaktivering, internetKBT) samt utvecklat den (schematerapi, DBT, ACT). I samtliga fall av utveckling har man dock tagit in andra kunskaper än det som rymdes i KBT från början.
Psykodynamiskt terapi är provat, men inte evidensbaserat, på minst lika många indikationer. Brief Relational Therapy, MBT osv är motsvarande 3:e våg.
Det är högst rimligt att man prioriterar den metod som verkar fungera bäst. Problemet i denna fråga är att effektstorlekarna är ganska små, att RCT's i psykoterapi är en krånglig och dyr historia samt att Dodobirdeffekten verkar vara ganska stark, om än ej total.
Tack för kommentarer!
Ni är liksom jag mer insatta i KBT än PDT. Vad är Dodobirdeffekten?
Skicka en kommentar