Varför är vi intresserade av vad människor arbetar med?

Ja, varför är vi intresserade av vad människor arbetar med? Knappast för att avgöra vad de är värda, eller?

Jag lyssnade på Tendens i P1. Thorbjörn Larsson, präst och föreståndare för Ersta diakoni, var önskegäst. Han hade bjudit in författaren Elsie Johansson och diakonen Kristina Telerud. De skulle prata om åldrande. En klyscha dök upp. Jag vet inte om det var Elsie eller Kristina som sa att det första vi frågar en människa är vad de arbetar med. Hon fortsatte genom att konstatera att detta är ett tecken på att vi inte tycker att alla människor är lika mycket värda...

Det är inte första gången jag hör detta. Jag har godtagit det som en sanning eller åtminstone indicier på en sanning, men nu börjar jag tvivla.

Först och främst så betyder vårt intresse för vad andra arbetar med inte att vi dömer människor utifrån vad de arbetar med. De flesta av oss arbetar ca 40 h/v. Det är en ansenlig del av vår vakna tid. För att förstå en medmänniska bättre är det intressant att veta vad han eller hon gör på dagarna. Det ger oss en bättre bild av personen. Att likställa frågan om arbete med frågan om värde ter sig märkligt. Det verkar orimligt att anklaga någon som frågar vad man arbetar med för att vara dömande. Att dra likhetstecken mellan dessa företeelser säger mer om den som hävdar likheten än den som undrar vad man arbetar med.

För det andra så upplever inte jag att människor inleder konversationer med främmande människor genom att fråga vad de arbetar med. Många verkar intresserade av vilket arbete andra har, men ämnet tas inte upp förrän man lärt känna varandra lite.

Som jämförelse så upplever jag att ämnet barn tas upp snabbare än ämnet arbete i många konversationer. Det kanske beror på att jag är i en ålder då många har och gör barn. Jag har inte hört någon säga att vi värdesätter människor utifrån om de har barn eller inte. Varför inte? Det skulle vara minst lika logiskt som att koppla värdet till vad vi arbetar med.

Äggröra eller spermiekrock

På min arbetsplats försöker vi prata jämställdhet Det är inte lätt att prata om hur vi behandlar varandra och patienterna olika beroende på vilket kön de har. Det hela går ut på att vi ska försöka se det vi inte är medvetna om. De flesta fungerar nog ungefär som jag. Jag tror att jag behandlar människor utifrån hur de är. Jag vet att jag har fördomar. Jag tror att jag behandlar människor olika utan att riktigt veta varför eller att jag behandlar dem olika.

En fråga som dök upp under diskussionen är den för mig snart uttjatade frågan om att vi inom vården så lätt utgår från heteronormativitet, dvs vi frågar om en kvinna har en man istället för att fråga om hon har en partner. Den här gången tog detta en ny vändning när en arbetskamrat menade att man inte skulle fråga efter pappan om en kvinna kom med sitt barn. Hon menade att det kan röra sig om två kvinnor som har barn tillsammans. Jag kan förstå vad hon menar, men jag har svårt att acceptera att det inte skulle finnas en pappa. Det finns alltid en pappa. Det kan hända att pappan inte är en del av barnets uppfostran, men det finns alltid en biologisk pappa.

Det krävs helt enkelt en man och en kvinna för att producera en bebis Alternativet blir spermiekrock eller äggröra.

Det betyder inte att jag tror att barn behöver växa upp med en mamma och en pappa för att må bra. När det kommer till uppfostran och uppväxt kan jag tänka mig att vilken kombination som helst fungerar. Det viktiga då blir föräldrarnas personliga egenskaper, inte kön, läggning, musiksmak eller hårfärg...

Månaden utan ljus

No light
No hope
November

Avtäckt

Idag såg jag en kvinna i slöja som satt och ammade sitt barn på en lunchrestaurang...

Förbön och Försäkringskassan

Det finns ett företag som heter Prisma teknik. De tillverkar knapparna som man trycker på vid trafikljus. Företaget är kristet och man har morgonbön varje morgon innan man börjar arbeta. Man har även två personer (varav åtminstone den ena är präst) anställda på deltid för att förrätta förbön. Allt detta har jag fått reda på genom att lyssna på Tendens i P1 (PodRadio såklart;). Som pricken över i framgår i programmet att symbolen på trafikljusen, dvs den hand som pekar mot knappen man ska trycka, på symboliserar "vägen till Gud". VD på företaget berättar hur en man har blivit frälst med hjälp av denna symbol i samband med att han skulle gå över gatan...

Försäkringskassan (FK) har ändrade regler som trätt i kraft fr.o.m. 1 juli i år. Reglerna innebär bl.a. att man kan få sjukpenning i 6 mån om man inte kan utföra sitt vanliga arbete, därefter kan man bara vara sjukskriven om man inte kan utföra något på arbetsmarknaden förekommande arbete. Jag tycker att reglerna är rimliga, men jag har funderat en del kring vad "ett på arbetsmarknaden förekommande arbete" egentligen är. Är det ett arbete som finns att få via arbetsförmedlingen? Är det ett arbete som teoretiskt sätt skulle kunna existera?

Med tanke på att man kan vara anställd på ett företag för att förrätta förbön så glider min fantasi snabbt iväg. Vad finns det för möjliga arbeten... Jag kan trösta er med att jag inte kommer att fantisera ihop alla möjliga sorters märkliga arbeten och därefter neka sjuka patienter sjukskrivning för att de skulle kunna recensera de TV-serier som de tittar på.

Grammatik

Jag hade svårt för grammatik när jag gick i skolan. Mina lärare tyckte att det var lite märkligt eftersom jag var så duktig på matematik. Uppenbarligen hade jag inga problem att lära mig regler. Jag tror att det berodde på hur kunskaperna testades. I matte fanns det inga undantag, reglerna användes för att klura och nå en slutsats. Grammatiken ökade aldrig förståelsen, men ffa så testades alltid undantagen. Min känsla var att det inte var någon idé att lära sig grammatiska regler eftersom det snarare ledde till att man svarade fel om man var fokuserad på reglerna.

Kris

Jag tycker att det är jättejobbigt att förlora pengar. Att jobba, tjäna pengar och spara för senare behov för att sedan inse att pengarna försvinner. Jag är inte ekonom men jag antar att delar går åt i avgifter till fondförvaltare, annat försvinner i skatt och resten i värdeminskning.

Att tro sig ha 100 tkr för att några veckor senare ha 60 tkr är för mycket för mig. Det hade varit skönare att ha 75 tkr och vetat att det sakta men säkert växte. Jag orkar inte följa börsen och kommer obevekligt att förlora varje gång det blir "börskris".

Nu har jag bestämt mig för att vänta ut denna kris, kanske köpa lite fler fondandelar och om några år föra över så mycket pengar som möjligt från börssparande till räntesparande. Detta när börsen normaliserats något och mina fonder ökat i värde. Jag ska betala av så mycket på mina lån som möjligt. Det passar mig bättre. Min glädje när det går bra på börsen är måttlig. Jag stör mig hela tiden på att brackiga börsmäklare tjänar en massa pengar. När börsen går dåligt känner jag mig nästan lurad.