Bögskräck

När jag var tonåring tyckte jag inte om bögar. Jag trodde att man var tvungen att inte tycka om bögar för att inte bli betraktad som bög. Det var helt OK att inte tycka om bögar. Bög var ett skälsord... Mot slutet av mina tonår började jag låtsas att jag var homosexuell. Det var ett sätt att göra mina jämnåriga kamrater lite osäkra. Det var som mest framgångsrikt när jag gjorde militärtjänstgöring. Jag trodde att jag gjorde det för att utmana fördomar och göra lumparkompisarna osäkra, men redan då konstaterade jag att det gav mig någon sorts makt.

Efter ett inslag i radio har jag funderat kring en sak. Man påstod att homofobin var större i samhällen där kvinnan har lägre status jämfört med samhällen där kvinnan har högre status. Kan det finnas en koppling? I Brasilien lär det vara så att man är bög om man är den som blir penetrerad. Den som penetrerar är inte bög.

Jag har aldrig riktigt förstått varför bögar blir utsatta för våld. Min tanke har varit att det handlar om undertryckta homosexuella lustar som väcks och som man inte vill veta av. För att hantera detta ger man sig på budbäraren...

Tänk om det är så att våldet mot bögar har att göra med en inneboende känsla av makt. Mannen har mer makt än kvinnan. Den som penetrerar har större makt än den som blir penetrerad. En man som vill penetrera andra män utstrålar då en vilja att ta makt över andra män.

Således skulle viljan att slå bögar komma från att man har en ojämlik syn på samhället. Det skulle inte handla om en rädsla för den egna sexualiteten utan snarare en rädsla att förlora makten, att bli dominerad. Detta blir ytterligare en anledning till att fortsätta arbeta för jämställdhet och var och ens rätt till sin egen sexualitet. Rätten att själv få bestämma med vem och hur man vill ha sex eller kanske ffa inte vill ha sex.